En mi pago hay un árbol
Que del olvido se llama
Donde van a consolarse
Vidalita
Los moribundos del alma
Para no pensar en vos
En el árbol del olvido
Me acosté una nochecita
Vidalita
Y me quedé bien dormida
Y al despertar de aquel sueño
Pensaba en vos otra vez
Pues me olvidé de olvidarte
Vidalita
En cuantito me acosté
Fa, bless you.
Nu ska jag götta mig i min nya present. Extra skönt på en säng med makaroner i magen och fönstret öppet till max.
Och sen lite traka-tra, middag och bio.
Känner att livet vill hjälpa mig lite nu. Det är skönt.