smells like autospirit

.

"Cuando uno quiere y el otro no" - un retrato de mi cuerpo y el cerebro que lo "maneja".....


Så otroligt överaktuellt.
Förvisso kan jag alltid finna två komponenter i mitt liv som passar in i den mallen.
Dom eller dom, två eller fyra, eller fler.
Men just nu är det så jobbigt eftersom båda delarna tillhör samma person.

Okej, jag snodde titeln. Den var redan tänkt, uttänkt. Någon annans.
Jag tar det som en tröst.

,

ring inte mig, jag....ringer inte dig heller

.

B.M.

.


">> Var och en är annorlunda, var och en lever annorlunda, var och en dör annorlunda << Thomas Bernhard.
Det där annorlunda.
Det att var och en upplever världen annorlunda, att ingen lever i samma värld.
Att allting är annorlunda beroende på den du är, hur du ser det och varifrån.
Du är till och med annorlunda för dig själv, inte minst det.

Det är längtan efter och skräcken för detta mullvadsmörkt annorlunda som får mig att klamra mig fast vid det påtagliga.
Det är därför jag samlar på det faktiska.
Det är därför mapparna tar så stor plats i mitt liv.
Mappar med material för framtida användning, denna framtida användning som förutsätter att man vet vart materialet finns, i vilken mapp, under vilken inledningsgrupp. Allt går isär, glider ihop, glider bort. Detta oåtkomliga mappliv för framtida bruk.

Eugène Delacroix, bildkonstnären, säger i sin dagbok att den för vilken allting är material inte är någon riktig människa.
Nej, för den är en mapp.
Det finns bara ett sätt att lagra och hantera information och det är att lägga allt på minnet för att sedan vid behov kunna ta fram det.
För att kunna göra det är det tre saker man måste lära sig.
Tyvärr är det ingen som vet vilka de är."



Ur "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" av Bodil Malmsten.

a quien le voy a contar mis penas.............

.

....solo al mar y las estrellas....

.

20/6

. 

ett välkomnande.

"Vilse är mitt sätt att komma dit jag ska"

.
Frukost.
Igår tog det slut mellan mig och Paul och han vandrade iväg längs brooklyns folkstinna gator.
Jag hoppas vi ses igen PW. Jag hoppas verkligen det.

.

que te

.

vaknade sent.
jobbade sent.
sent om jag hade varit svensk, höll jag på att skriva, ve och fasa.
sent för att jag är och känner mig så oerhört svensk just nu.
behovet av en rejäl müslifrukost, men äcklet från gårdagens sena hetsmiddag under kvällspasset. skammiddag, om du frågar den medvetne svensken.
 dricker kaffe och hoppas komma igenom det.

läste ett långt mail när jag kom hem efter arbetet. ett långt mail som svarade på ett annat långt mail som svarade på ett annat långt mail som mest svarade på nåt jag hade försökt vara kort och koncis med.
jag antar att mitt försök misslyckats. på ett bra sätt.
nu ska jag tänka på det här, tänkte jag.
när jag vaknade hade jag glömt alltihop.

så jag läste ett annat mail och kände istället att det jag behöver är inte att koncentrera mina ord, utan att bli bra på det här med att styra mentet. mentaliteten, om ni så vill.
hade en idé av att jag faktiskt var en frontfigur gällande denna konst, men ack så omsprungen jag blev.
kanske är det konstanta misslyckandet en ganska bra sak, trots allt. men fy fan vad skönt ändå, att ha en on/off-knapp när det uppstår komplikationer.
dricker kaffet och minns croissantfrukostarna i Rom.

nu är tvätt nummer två igång, och jag har precis en halvtimme på mig att kolla på ett avsnitt av In treatment innan jag får besök (ja, ni ser ju vad den serien gör med mig).
kaffe, är det sagt att vi ska dricka.

.