Cave men and cava folks

Såhär kan det vara.
Helst ska det inte handla om att säga hejdå till sin bästis. Men det här är stämningen vi snackar om. I min bar.

Krypare

Ligger på min säng med täcke, smutsiga kläder och filtar upptryckta mot väggen som en jättestor jätte(o-)ergonomisk kudde. Lyssnar på Empire of the sun och sneglar på min nya hatt som ligger och väntar på att få göra premiär. Högt där uppe på hyllan ligger den och ber söndagsböner om att det ska bli solhattsväder nu. Precis som jag. Fast jag ligger lågt.
Söndagslågt ligger jag. Igår dansade vi på Jackson en hel massa och det var fantastiskt roligt.
Den stackars pojken med för höga ambitioner jag tidigare nämnt var också där, med sitt hångel. Jag var nöjd! Speciellt med tanke på att han fortsatt ringa, uppbackad av någon slags egenkreerad bild av att han nog har mig på kroken ändå..... men tydligen var inte han riktigt lika nöjd av vår gemensamma närvaro på klubben då han avbröt sitt hångel lite för många gånger för att det ska räknas som ok, för att "komma över" och försöka se mig djupt i ögonen. Åh du oförstående krake. Leave the rose-folded napkin romance gifts in your pocket. No lo compro!
No worries though, afro drum beated disco funk får en att glömma de flesta störningsmoment.
Mötte en halvbekant svennebanan på vägen hem och bestämde mig för att slå honom och hans blyge roomie följe till Kafka, som "ändå ligger på vägen". I mitten på dansgolvet stod vi sen o noddade till house, omgivna av snaggade italianos med Nike airmax och uppvikt pikét. Jag stannade inte så länge.

Nu har jag ungefär fem timmar på mig att tänka ut hur mitt kommande dansliv ska se ut. I alla fall träningsmässigt under den närmsta tiden framöver.
Så det ska jag göra. Plus duscha.

Och just det. För en tid sen blev jag lurad att äta mask. Mitt absolut äckligaste djur i hela världen. Vit, kokad havsmask som såg ut som groddar. Det ni.

L-Story

. 

Inmensa

Juana García Gómez, Juana Amaya

Granddaughter of Francisca Amaya Amaya, niece of the mother of Paco del Gastor, Juana Amaya is a disciple of Pepe Ríos and became partners with his cousin Ramón Barrull, with whom she won the prize for Bulerías in 1981 in her home town. The next year she appeared in the Second Bienal of Seville where she danced in, "El Nuevo Compás". Two years later she became the leading dancer in the company of Mario Maya, with whom she paired up with to perform "Ay Jondo!" and "El Amargo" (1984). Up until 1986 she worked in the tablao, "Los Gallos", and two years later she traveled throughout Europe with Cordoba based concert musician Paco Peña, balancing these tours with her presence in Andalucian flamenco festivals.

After her stint in Madrid where between 1989 and 1994 she participated in the Cumbre Flamenco in the show, "Estrellas de la Bienal" (1991) and in a production with Joaquín Cortés and Antonio Canales (1993), she returned to Seville to give classes and start her own dance company that she presented at the Trianón Theatre in Paris for the Mont de Marsán Festival in 1994.

In 1996 Salvador Távora sought her out to play the role of Carmen. She worked in "Un gitano de Ley", by José Heredia Maya (1997) and in Antonio Canales' "Fuerza Latina", (1999). Also she preformed in Cortes' "Gypsy Passion" and starred with Placido Domingo in the opera "El Cid" in 2000.

She is one of the most powerful and charismatic dancers in modern day flamenco.

Juana por:
Alegrías de ayer y
Alegrías de hoy
Bulerías de Morón


All info:
Flamenco world
Farruquito&Juana

al cierre.

Welcome to the good life.

Då har jag gjort mitt för i år.

mimateria

La luz de mi sombra
Un complejo agradecido
Tan difuso tu ser
mi difícil sencillez
No te vayas, dejándome al futuro
dejándote al tiempo
siguiendo sin sombrearme
Que mis raíces se agarran allí
al los rayos
iluminantes
de tu oscuridad.