Elden håller på att brinna ut, här bredvid mig. Kinderna hettar efter veckans definitivt mest fantastiska dag. Work pays off. Denna gång i en färdigmålad duschkabin och en näst intill ny baksida. Klippt med häcksax, trimmer och gräsklippare, och rensad med kratta och mina bara och nu svarta händer. Nyttobarnet i mig ville ju ut och leka.
Märkte under tiden jag jobbade hur jag rörde och betedde mig precis likadant som min mamma. I hennes målarkläder vandrandes fram och tillbaka över gårdsplanen, med radion på hög volym - notera; kulturprogram och politikdebatter - och allt på gång samtidigt. Gärna med ett knippe rabatt-rens i ena handen.
Pappa är nyss hemkommen från en kusinträff i Småland. Kom att tänka på när mina framtida barn ska ha en sådan. "Och här är alla era sjutton icke-existerande kusiner till de mostrar och morbröder ni inte har". No offence queridos padres, men lite tragiskt är det ändå. Jag tror min mans-gallring hädan efter kommer måsta få en ny prio-ett: Antal syskon.
2 comments:
Vet du att det hade jag aldrig tänkt på! Kusiner. Ibland handlar det inte bara om vad som behagar en själv utan hur man kan behaga de som kommer efteråt...
Du är klok.
Jag vill gärna att våra barn leker med varandra i alla fall :)
/Therese
Post a Comment