Stockholm: FLAMENCO, introduktionskurs!

.

Helgkurs: fredag 11/1, kl.18.00-20.00 – 
lördag12/1 och söndag 13/1 kl.12.00-14.30
Pris 1.000:-
Sensus dansstudio Medborgarhuset Medborgarplatsen, Stockholm

-Dansteknik med uppvärmning, danser och sång
-Flamencons historia, video och samtal.

Här får du under tre tillfällen en bred och intressant inblick i Flamencon
Utan att ha förkunskaper får du en rik upplevelse av flamencon som träning, konstform och kultur. Kursen riktar sig i första hand till dig som är intresserad av kulturen.
Vi arbetar fokuserat på att hitta en bra "grundstomme" för att träna vidare på ett medvetet sätt. Du får lära dig de olika fysiska elementen som används och är typiska för Flamencon.



För anmälan och information kontakta Sensus
Irma Jakobsson tel 08-615 57 42 epost irma.jakobsson@sensus.se
Sannah Söderman tel 08-615 57 54,
epost sannah.soderman@sensus.se

Gladiatorerna

.


BUSCAMOS REALIDADES
 2.0.1.3.

The Seldom Seen Kid

.

eyes open and...

.



Grab a grip
My breath, my concerns
Don't wanna make them yours
I'm here
I'm running on the sun
Between your beems, forest of light
I want to believe that I wont fall,
even if I'd trip.
Feeling landed. Staying here.
Running on the inside, where not even myself can stop me.

/Carajaula.

.

The Stones

.

4+1+1+YO

whale.

.

Pecha Kucha

.

7.12.2012

Det börjar bli dags att klä det där trädet igen.

mood me

.

 mr. Dream Creator Chevere.

buenos dias heyya.

.

 

la leyenda del ceviche

.

  

.

som jag väntat

.

 

#23.38#

.

Den märkligaste dagen. Var en totalt avdomnad varelse fram till klockan fem, då jag reser mig ur soffan, grooveshark:ar fram Laleh och ställer mig och gör, håll i er nu - småkakor.
Finner inga ord för att skriva mer utförligt om denna händelse. Men jag kan ju med en underdrift i tonen säga att jag verkligen inte känner igen mig själv. Claudia kom och smakade en av varje av de fyra sorters sötbrön' jag gått lös med, och sen löpte jag amok i studion i tre och en halv timme.
Nu fryser jag, men kan inte låta bli att vara lite smånöjd.
Kanske var det bra att släppa på husmodern i mig för en stund. Så man kan gå tillbaka till verkligheten och ens riktiga jag med full kraft sen. De där avstampen ni vet.

krossar glas för jag kan det

.

Min spänningshuvudvärk börjar släppa. Tillochmed visdomständerna har somnat om, vill jag inbilla mig.

Ett "ja" mitt i allt. Ett ja! Så rätt. Och under kvällen blev de liksom bara fler.

Firar med sömn.
Ja. Älska på det.

(annat jag älskar på)

adessoancorallora!

.

ains.

...at the pyramids

.

Tekoppen full igen. Frank Ocean. Gråa kläder bär vi, jag och himlen.
Det är ganska kallt, väldigt grått och enormt.... nära min resa.
Aldrig har jag gjort så mycket förarbete inför något. Mail, personer och situationer, möjligheter som alla är ihoplänkade i ett abstrakt virrvarr där de lösa trådarna att ta tag i för att börja nysta, samla, ordna, är så få. Alas. Khalas.
Vill beklaga mig lite mer men orden har blivit gamla redan innan jag hunnit tänka dem. Nötta. Inte för att jag sagt dem högt särskilt många gånger. Men i mitt huvud har de redan sprungit maraton. I plural.

Jag tror att det värsta som kan drabba en människa är väntan inför något evigt ovisst. På alla plan.

Men jag ser fram emot hemresan också (hem, som i bort=hem som är borta). Längtar efter lugnet i soffan hos mamma, att höra pappas omisskännliga steg i trappuppgången, de första samtalen med riktiga röster från de jag älskar. Ljusen i det ljusfattiga. Mina ljus.

Och jag längtar efter scenen. Den stunden, den obestämbara, självklara, oslagbara.
Efter eleverna som vill, som kämpar, mötena.

Längtar efter det ovissa. Det gör jag. för jag vet att det har ett slut. Just därför längtar jag.

UMEÅ!!!

.

nothing is ever finished.

.


Minns inte när jag suckat så högt och så frekvent senast. Om detta är vad som "förhoppningsvis" väntar mig de kommande trettio åren..................... nog sagt.

/Lil' Limbo





.

Stockholm! Det är dags.

. 

se även:

FACEBOOK

miercoles. mittendagen.

.

Man får absolut inga besökare när man bloggar såhär lite. Det vet jag nu.
Att man inte gör PR hjälper också på, om man vill bli lite bortglömd.
Men det är också för att jag gör så mycket dålig PR som jag blir bortglömd på vissa ställen.
Jag kunde nog bli promoter för precis vad som helst, utom mig själv. Jag älskar verkligen Sverige på många sätt, men när det kommer till att pynta sitt namn med superlativ, känner jag mig kulturellt bromsad. Ja, jag tänker skylla på lagomheten idag, för att jag känner att allt som rör sig i mellanmjölkszonen har en lite för representativ del i mitt tillstånd (jag till och med dricker färsk mellanmjölk!).
Går till studion nu. Ska försöka lirka ut något superbt där inne, som jag kan återkomma med.

Man försöker ta in det.

.

Jackets

.


Idag slog det om. Hösten kom, och jag bär återigen halsduk.
Hösten kom och jag njuter av både tanken och faktumet. Inget fel på korta byxben och ärmar, men höst är höst. Kavajens och rödvinets tid. Även mycket förberedelse inför kommande årstid dock, vilket bara känns inspirerande. Idag alltså.
Jobb jobb jobb. Mail, tel, snack."Jag är dansare". Jag är dansare. Att bara säga.
Går av och an, ut och in ur besvikelser och glädjegiveri. Settlements/burns/control/bursts.
Men, det finns ingen anledning att oroa sig förrän jag börjar använda ord som mediokerochkonstantmonotoni-numbness. Allt annat än just det, är ju bara livet som gör sig påmint.

Tjock halsduk, feta idéer och riktigt flott höst,
till oss alla.

Gränser? She haz none.

.

Vet inte senaste gången jag sist fick så många göttiga rysningar på så få minuter.
Storartade jävla människa!!

Mitt kanske mest legendariska love shout-out

Hah.

.
.

PB

.

Pony Bravo, blåbärsyoghurt och plugget.
Plugget ja, ni läste rätt.
Imorgon bär det av, busstur med femtio äventyrslystna pensionärer, och jag måste kunna allt.
Veta allt. Styra allt. Allt utom bussratten, vilket är en jävla tur.

smells like autospirit

.

"Cuando uno quiere y el otro no" - un retrato de mi cuerpo y el cerebro que lo "maneja".....


Så otroligt överaktuellt.
Förvisso kan jag alltid finna två komponenter i mitt liv som passar in i den mallen.
Dom eller dom, två eller fyra, eller fler.
Men just nu är det så jobbigt eftersom båda delarna tillhör samma person.

Okej, jag snodde titeln. Den var redan tänkt, uttänkt. Någon annans.
Jag tar det som en tröst.

,

ring inte mig, jag....ringer inte dig heller

.

B.M.

.


">> Var och en är annorlunda, var och en lever annorlunda, var och en dör annorlunda << Thomas Bernhard.
Det där annorlunda.
Det att var och en upplever världen annorlunda, att ingen lever i samma värld.
Att allting är annorlunda beroende på den du är, hur du ser det och varifrån.
Du är till och med annorlunda för dig själv, inte minst det.

Det är längtan efter och skräcken för detta mullvadsmörkt annorlunda som får mig att klamra mig fast vid det påtagliga.
Det är därför jag samlar på det faktiska.
Det är därför mapparna tar så stor plats i mitt liv.
Mappar med material för framtida användning, denna framtida användning som förutsätter att man vet vart materialet finns, i vilken mapp, under vilken inledningsgrupp. Allt går isär, glider ihop, glider bort. Detta oåtkomliga mappliv för framtida bruk.

Eugène Delacroix, bildkonstnären, säger i sin dagbok att den för vilken allting är material inte är någon riktig människa.
Nej, för den är en mapp.
Det finns bara ett sätt att lagra och hantera information och det är att lägga allt på minnet för att sedan vid behov kunna ta fram det.
För att kunna göra det är det tre saker man måste lära sig.
Tyvärr är det ingen som vet vilka de är."



Ur "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" av Bodil Malmsten.

a quien le voy a contar mis penas.............

.

....solo al mar y las estrellas....

.

20/6

. 

ett välkomnande.

"Vilse är mitt sätt att komma dit jag ska"

.
Frukost.
Igår tog det slut mellan mig och Paul och han vandrade iväg längs brooklyns folkstinna gator.
Jag hoppas vi ses igen PW. Jag hoppas verkligen det.

.

que te

.

vaknade sent.
jobbade sent.
sent om jag hade varit svensk, höll jag på att skriva, ve och fasa.
sent för att jag är och känner mig så oerhört svensk just nu.
behovet av en rejäl müslifrukost, men äcklet från gårdagens sena hetsmiddag under kvällspasset. skammiddag, om du frågar den medvetne svensken.
 dricker kaffe och hoppas komma igenom det.

läste ett långt mail när jag kom hem efter arbetet. ett långt mail som svarade på ett annat långt mail som svarade på ett annat långt mail som mest svarade på nåt jag hade försökt vara kort och koncis med.
jag antar att mitt försök misslyckats. på ett bra sätt.
nu ska jag tänka på det här, tänkte jag.
när jag vaknade hade jag glömt alltihop.

så jag läste ett annat mail och kände istället att det jag behöver är inte att koncentrera mina ord, utan att bli bra på det här med att styra mentet. mentaliteten, om ni så vill.
hade en idé av att jag faktiskt var en frontfigur gällande denna konst, men ack så omsprungen jag blev.
kanske är det konstanta misslyckandet en ganska bra sak, trots allt. men fy fan vad skönt ändå, att ha en on/off-knapp när det uppstår komplikationer.
dricker kaffet och minns croissantfrukostarna i Rom.

nu är tvätt nummer två igång, och jag har precis en halvtimme på mig att kolla på ett avsnitt av In treatment innan jag får besök (ja, ni ser ju vad den serien gör med mig).
kaffe, är det sagt att vi ska dricka.

.

#b+n#

.

Gold

.

.

detalles decalles

.

..........

##

.

.

Lite dunkelt här i vardagsrummet. Men ja, det är tidigt fortfarande. Det vill säga att klockan inte slagit tio än. Staden smyger. Vaknade som vanligt en minut innan larmet gick igång. Hade drömt om ett svar som kändes fel och bra på samma gång. Drog mig från att kliva ur det leende jag vaknat i, men satte långsamt ner fötterna, en och en, på stengolvet och försökte mjuka upp fotsulorna mot det. Gnugga in sig i dagen.

En promenad igenom den enda tysta ruschen denna stad kan erbjuda under tjugofyra timmar. Jag förstår inte varför folk väljer att motionera med musik i öronen den här tiden på dygnet. Trots att alla de dräktklädda barnen är på väg till skolan och att kvartersgubbarna redan fått i sig sin första shot anis, är atmosfären en annan. Ja, till och med de kånkande och frenetiskt vardagsskvallrande mammorna med sina vackra hår, höga klackar och dåliga hållning går inte igenom ljudväggen (som dock tunnas ut till ett ingenting om bara en timme). Solen är där, och lyser upp den obetydligaste lilla sidogata till en fors av guld och blöt gråsten. Jag väljer dock den stora, raka vägen som leder fram till den höga gula porten i mitt gamla barrio, där jag sedan kan svänga och följa motorvägen i en båge in mot staden, eller till vänster, ner mot floden. Idag fick bli trafikens dag, en kort promenad i zickzack mellan farthindren – invånarna och deras färdmedel och brist på spacial awareness. Tänker att jag skulle önska att språket fortfarande lät exotiskt och spännande. Att den där smått klämda tonen av andalusisk intensitet kändes härlig och nåt att vilja bli en del av. Nu är det inte så längre, jag njuter av andra melodier. Men så fungerar det ju....jag.

När jag väl är tillbaka på min gata står min granne utanför sin dörr några nummer från min, och jag blir tvungen att passera och säga hej i farten. Min vän har haft en historia med denne självutnämnde prins, som liksom bara lyser av narcissism och medvetenhet. Han har redan sett mig på långt håll och när det bara är en meter kvar innan min passage tittar han upp från sin mobil och säger ”läget?.. är ungarna dina eller?”, som om fler ord än hej vore nödvändiga. Barnen han syftar på är två småttingar som springer ikapp en bit längre bort. Jag säger ”hej” och ler, nästan, medan jag fortsätter bort mot min dörr. Once a twat, always a capullo.

Kollar mobilen och byter om till bikini. Steker ett ägg och gör mitt kaffe. Tvätten är ren nu, och ska hängas. Jag tänker igenom resten av dygnsuppgifterna. Nu är det bara dunkelt där persiennerna fortfarande är nerdragna och min hud och min blöta tvätt längtar till taket.

Sveper kaffet. Dagen:


.

mar a villa.

.

"...y verte cómo cambias, y lo llamas vivir, 

en todo, en todo si, menos en mí, dónde te sobrevives."

UH-KRRRR

.

Verkligen vaaaaaad?????
Om #ångest #trögstart #svett #rabia och #suddenpoverty gick att slå ihop till en härlig, gemensam hashtag skulle jag fan printa ut den på klisterlappar och täcka hela mig med dom.
Represent!
Vilken jävla, och då menar jag jävla, resa.
Nu ska jag bara försöka förstå var jag är, och hur det livet funkar. Gärna få lite färg. Och lite kondis.

Tack Rebecca och Juana. Idag gjorde ni verkligen mitt liv vackrare.
Firar med världens snyggaste bild.

Så. Nu vet jag var jag är.

.