Wednesday, September 17, 2008

Surroundings

"Furthermore", some spaniards still suprises me.

Jag är mitt i allt nu. Så känns det. Verkligen inte här och absolut inte där utan mittefuckingmellan, vilket förvisso kanske är en bra liknelse vid hur det är att vara i Sverige. Fast samtidigt handlar det om så mycket mer. Beslut som ska tas officiellt, trots att hjärtat nog redan sagt sitt. Resor som är på gång, men där man ännu inte befinner sig på resande fot. Boenden som finns, men måste övervägas. Det är väl en sån här tid av beslutsfattanden ja.. alltid lite mjölkigt i luften då.

Sitter i vardagsrummet, totalt omgiven av Italien, en uppslagen bok med Michelangelos verk, "lascia ch´io pianga" med Cecilia Bartoli i öronen, och uppfylld av gårdagens film "heaven" med Cate Blanchett och Giovanni Ribisi i huvudrollerna. Det kommer bli mumma, detta här.

Blev för övrigt ingen trip till Madrid denna gången, men det tar jag igen. OJ vad jag kommer ta igen det! Sen är det ju Paris, Tanger, LA, NY... Och så har jag bestämt mig för Oslo till sommaren. Floosen ska rulla in och så är det bara.

Och nu några tips, det var länge sen.

Duffy - Syrup & Honey
The cool kids - A little bit cooler
Christoffer Hiding - Deeper





Saturday, September 13, 2008

Enya?!

Jag vill inte mer. Nej till 140 jävlar i inträdesavgift för att oväntat (utan "hurra va kul!) få överraskningen (se chocken) när man upptäcker att man just stöttat ett av de sämre banden man hört, som tydligen ska spela 78 av sina armkarvar-låtar på scenen, vilket också betyder att det enda dansgolvet med potential upptas av en oändlig massa popsnören som alla samlats för att leka södermalm och grina i gäng (eller vad fan vet jag?). Ställer mig vid baren utanför och snackar med den enda utanför min trio som jag känner på stället. Vilket i och för sig var en trevlig uppdatering och stund. Efter låt 43 tänker jag att nä nu fan går jag ner å röker. Tvingas då lämna mitt vinglas i dörren där en vakt sitter och leker G. Kommer tillbaka in med kroppstemperatur -14 och ska värma upp mig med mitt ändå rätt goda vin då, nej - nån tyckte att det var helt fel av mig och dukade undan det...ser frågande upp på vakten. "Jag e lessen asså... tittade åt ett annat håll asså". Din mamma tittade åt ett annat håll när du föddes!
Nej till att stå i 30 meter garderobskö och tvingas lyssna på Lykke Li-wannabes som pratar om att bakisbajs är det bästa bajset.... Eller genomlida att behöva beskåda ännu en människoklunga med avsiktligt uteliggarfett hår i för mycket snedlugg som bara inte kan hitta takten i kroppen.
Och nu är jag hemkommen, halvt upptinad och fortfarande fylld med en känsla av att festen nog snart ska börja.
"Umeå - När du hör den här signalen, då vet du att det är dags att byta stad. då börjar vi"

Thursday, September 11, 2008

Vaknar och sjunger backstreet boyslåtar

Inatt drömde jag om Zlatan. Han var så fin och vi hade det så fint. Han var fortfarande gift och hade barn, men det gjorde ingenting. Vår relation var liksom bortom allt det där. Och nu ska jag jobba nattskift fram till söndag och jag drömmer inte lika bra på dagtid. Saknaden kommer bli enorm. Håll ut Ibbe, snart är vi tillsammans igen!


Not a chrystal trophy, nor the prince of Sweden could compete with what we've got.

Monday, September 8, 2008

(.)

Mellandagsandning i förbifarten

Måndag nu. Jag som är en sån här facebookanvändare försöker enträget att ladda upp lite (enorma mängder) bilder från min vackra semester i la Croatie, men livet verkar vilja snuva mig på konfekten, för inte ett enda uppladdningsverktyg fungerar. Och jag som var så förbannat ivrig och glad.
Jo, och så är jag hemma igen alltså. Härligt med den där hemmadoften när man öppnar dörren efter en tids frånvaro, och att återigen få nyförälska sig i Sveriges ordnade miljö. Annars måste jag säga att jag inte förstått mycket av varför man väljer att bo här på heltid. Jag menar, tänk dig att ligga på en terass i nattlinne och inte ens känna att du faktiskt är utomhus, att titta upp på en absolut stjärnklar himmel utan att behöva inse att jag troligtvis kommer vakna upp med frost i lungsäckarna, att vakna upp till ett turkost glitter och ljud av vågor, med dofter från bageriet runt hörnet. Tell me wrong.
Har fått tillbaka lusten att skriva dagbok igen, vilket jag är glad över. Bästa garderobrensaren.
Imorn har mamma sett till att vara ledig på förmiddagen och vi ska umgås. Titta i hennes nya favoritbok, "Rom - top 10" och duo-fantisera lite inför denna kulturella smash hit. Längtar efter Rom nu, som om jag visste vad jag längtade efter. Men jag tror inte det kan bli annat än grymt.
Kroatien var också en guldklimp, men på ett annat sätt. Vi reser bra ihop, min pappa och jag. Och Dubrovnik... vilken skönhet me tell ya. Ett vatten som vi måste fått från något annat solsystem. Gudabenådat som fassan skulle sagt. Sparar nu plats för lite bilder (som ju säger mer, vad jag har hört) och avtackar eder med en önskning om en goder natt: