Nattradio, p3 vaken med Jesper J Rubin. Repppppp
Tror tjejen som blivit uppringd är lite efterbliven.. kom igen, ring in och gissa det nu, så vi blir av med henne. Så hon inte vinner den där radion. "Jag tror du jobbar i efterblivenhetsbranschen. Troligtvis som nån slags styrelserepresentant"
Det här är alltså hon, den onda, mörka, som får mig att sitta uppe sent om nätterna, vara elak och okynnesblogga.
Underskatta inte Shakira.
Hon är galen med sin tiger.
Gamla godingar på morgonpasset i p3.
Själv luktar jag mer vitlök än nånsin (misstror överheten, jag vet bäst vad som har göra med vad, vill bara ha er stämpel på det) och ska powernapa innan frukost round 2 och dansfrökenskap.
Hare schönt.
Börjar dagen med kaffe och Terremoto de Jerez.
Nu ska jag göra tzaziki och försöka komma på hur man gjorde när man skrev bra en gång i tiden (eftersom jag nu minns vad god nattsömn hette och därför kan fokusera på annat).
"Now's the moment,
in which I'm not feeling present
But for the sake of my words
for the value of everythings' maybebecometherest and for
my face, when laid loving eyes on.
men vasskajagöra när det är så sunday mode?! (tack J!)
gör små piruetter i somriga små klädstycken framför spegeln.
plockar fram solhatten ur sin mörka gömma under sängen.
provar ut strandsandaler like one be chillin in miami.
låtsasvärldsbubblan. älska på den.
nu ut till San Pablo för att vinka av min mami.
au revouir tills nästa gång.
Klockan är massor igen och jag har saker som väntar på mig. En hopfällbar säng som ska vecklas ut, en artikel om Lukas Moodysson och en halvliter vatten. Och sömnen... always tend to forget that part.
Men först ska jag tänka klart på det jag tänkte nyss. Eller jag kände det.
Kan öppna en ruta, titta, och känna en sådan obeskrivlig samhörighet. Och öppnar jag en annan befinner jag mig plötsligt i totalt oförstånd. Och till och med ilska. Inför samma objekt.
Vet inte vilken ruta jag borde spara. För inget av alternativen känns bra.
Men klockan är mycket och inget kan åstadkommas nu. Och ambitionen har burit ögonbindel sedan länge.
Din jävel.
Oj. Så hade en vecka gått och vad har jag gjort? Inte tillräckligt, tydligen.
Eller jo, det är nog tvärt om, men kameran plockas sällan fram, och jag är inte i skrivar-mode.
Har repat, haft klass, jobbat mina tjugo galna helgtimmar och kaffat i solen däremellan. Inte mycket till lidande, dvs.
Imorgon kommer mami, och nu ska jag göra fint hemma, sen blir det half-day trip, alt. bio och tidigt sänggående. Vi vet alla hur det brukar sluta.. men efter gårdagens fenomenala middag på Il solito posto med the Simpsons, och diverse sängfösare på Alamedan, vore en tidig nattning det enda.... moraliskt korrekta......
