aunmepeinopati

kj

Klockan är massor igen och jag har saker som väntar på mig. En hopfällbar säng som ska vecklas ut, en artikel om Lukas Moodysson och en halvliter vatten. Och sömnen... always tend to forget that part.
Men först ska jag tänka klart på det jag tänkte nyss. Eller jag kände det.
Kan öppna en ruta, titta, och känna en sådan obeskrivlig samhörighet. Och öppnar jag en annan befinner jag mig plötsligt i totalt oförstånd. Och till och med ilska. Inför samma objekt.
Vet inte vilken ruta jag borde spara. För inget av alternativen känns bra.
Men klockan är mycket och inget kan åstadkommas nu. Och ambitionen har burit ögonbindel sedan länge.
Din jävel.

kj