även spaggar spelar smörig sax

kj

Sitter framför mitt fönster, i fotänden på sängen, med benen i kors. Dricker kaffe, mycket kaffe.
Om jag tittar ut ser jag...vit vägg. Men böjer jag mig riktigt långt ut och vrider nacken i en härlig robotisk vinkel, kan jag se att himlen har en bra färg, vilket är skönt att veta, ska ut i solen snart.
Grannarna i fönstret bredvid bråkar på äkta spaggemanér. Kulsprutekonversationer....förlåt, monologer. Så kommer jag aldrig att kunna bråka. Lika bra. Måste dock bli lite snabbare i svängarna.
Svängar ska jag för övrigt öva på idag, studiotid i eftermiddag, innan jobbet. Hoppas underverk sker, så jag kan leka loss när det väl är dags. Som hon jag återsåg på scenen i fredags. Märkligt det är när man känner sig besläktad utan att kunna förklara varför.
Nu försöker någon överrösta min mexifolkmusik med spansk schlager. Det är tecknet. Ses.

Ps. Semestern är bokad planerad.



kj