Idag talades det om det, att det snart är dags för iskaffe igen.
Vi kan ju alltid drömma (där vi ligger under filten och andas rakt in från den högvarvsblåsande värmefläkten).
Jag saknar Mow. På ett sånt där bortskämt sätt. Sådär som om 6/7 2013 var 6/7 2023. Somomdumåstevarahärnu.
Men min tomma guldram har fått ett ansikte. Det värmer till och med mer än den sevillanska solen.
.
No comments:
Post a Comment