Horror del cielo

12.30

Back!

Det är regnets fel, allt är stängt, och jag har ju som sagt inte internet hemma.
Har även skrivit diverse blogginlägg som aldrig publicerats, av just samma skäl. Det är nästan monsuntider här i Sevilla. Sen i måndags har det regnat som om det var första och sista gången och Feriafirandet har hittills gått på halvfart som jag har förstått det. Men nyss sa de på nyheterna att idag är sista regndagen och att solen är på väg tillbaka. Och blötan är helt ok om vi ändå håller oss ovanför 20-gradersgränsen. Jag är ensam hemma för tillfället, har ätit hemgjord tortilla och är så nöjd med att ha hunnit med så mycket redan. Vaknade av misstag för tidigt (trodde bombona-killen skulle komma kl 8.00) och har sedan dess lagat tomatsås, marinerat bönor, handlat, lagat tortillan, ätit, druckit kaffe, tagit hand om tvätten, städat mitt rum, och klockan är bara 12.30. Igår fick jag mina nya skor, men nejnej.. de var ju inte vad jag beställt, så nu får jag vänta en vecka till. Öböttöffcörrrse.
Den största nyheten är nog att jag nu är anställd på Rayas, glasstället på Reyes Católicos. Fyra dagar i veckan från nu serverar jag hemgjorda njutheter i tarrínas och cucuruchos och försöker vara allmänt hjälpsam och trevlig. Men det är ett bra jobb, jag tycker hemskt mycket om mina kollegor och även om jag kommer vara upptagen av arbete varje lördag och söndag framöver, så är det värt det. Jag träffar skönt folk, lär mig mer spanska och inkasserar euros.
Vad har jag mer att berätta? I lördags firade vi Moisés födelsedag och vi alla slutade definitivt under rubriken ”superborrachos”. Jag gav honom en skiva med lite Beccs-musik och en ask chokladtryfflar. Moy är en sån man verkligen vill ge nåt fint, för han är så bäst, men det får bli den dagen ekonomin tillåter. Gjorde i alla fall ett fint CD-omslag, och han blev glad.

Ikväll är tanken att vi ska kolla in Ferian tillsamman, men regnet verkar säga error på det. Nederbörden resulterar också i att vi nu har hela lägenheten fylld med nytvättade, blöta kläder, eftersom det är ganska meningslöst att hänga upp dem på taket. Det här vädret gynnar ju också våra kära myggor och dessa i sin tur älskar ju mig. På min vänstra arm räknar jag nu till åtta bett. Näedu, det enda positiva med detta är att det fördröjer öken:iseringen av mitt älskade Andalusien en smula.
Flamencon går bra och jag njuter av det tunga tarantoarbetet (även om mina fötter, knän, rygg och nacke inte gör det). Som sagt, bara kärlek.

(En regnsång: April fool – Beady Belle)

Rätt ofta går jag i tankar på hemfärden, framtiden och det där. Det börjar ju närma sig. Och vad innebär min hemfärd, vad tar jag med mig? Om jag ska tillbaka, vad händer då?
Bueno, vamos a ver.

Your´s truly. Rebe.