...aldrig Royal

Det var då fan va alla utom jag ska åka till LA





Och ja, jag hatar fortfarande att duscha på mornarna.

Ska packa ihop mina nya pennor och suddgum och sätta på mig ett ansikte. Clicken väntar.
Men du, den där - hon blir aldrig jag

Super nintendo 25

1. Azotea breakfast, 2. Trixie Tristancho, 3. BAH, 4. ... more info please..!, 5. así Asi, 6. Natinicíta, 7. När Rawu är fotograf.., 8. När Rawu är snuffet!, 9. Dulce de leche, straight outta Peruuu, 10. Taxín, 11. När vi skulle titta på Silvana, 12. Next picnic spot, 13. När Charlotte Perelli entrade min kropp, 14. Maa, vabo vabo!, 15. Felíz cumple T-son!!!, 16. "Sedan räntehöjningen har jag börjat se över mina besparingar...", 15. Han fann Sevvans vackraste giraff, 16. Såhär bra blir det gott folk, såhär bra blir det!

joon

Pre-ferian igång. Ikväll ska det tydligen va vääärsta grymma stämningen. Men jag tror jag ska dra med mig min napolines på lite salsa istället. Om benen bär mig efter kvällens klass dvs... Med de 35 graderna vi har vet man aldrig om man går eller kryper ut från studion... om ens det.
Men det är skönt med stek, skönt med sangriá i skolan, skönt med Pete Philly och goda minnen från onsdagens njuta b-day festivities. Fint med siguiriya a la Juana och frysen full av kycklingfiléer. Fint att längta efter att få städa sitt hem i lugn och ro, med fönstrena öppna, och man pumpar pumpen i högtalarna. Skönt med flightbekräftelser i mailen.Fint att mamma kommer alldeles snart.
Typiskt att jag måste gå.
Bra att jag strax kan vara tillbaka.

La buscacandela

Idag är det Theas dag. Min Thea, min fru - mi muhé.
Hon fyller stort och vi ska fira det. Jag ska ge henne oväntade presenter, och vi ska njuta av värmen. Redan tidigt kommer vi fläka ut oss på hennes tak och bara lapa. Gapa och lapa. (Snusk!? Nej, vi ska äta i solen).

Grattis du fantastiska människa! Du är storslagen du.

Fush!

Peculiorrrllll

Tänkte bara återkomma sådär lite snabbt för att säga att allt ändå kommer bli bra.

trrrram....trrrram....

porfi..

Jo, men det blev så. Vi blev alla sjuka. Hela jobbgruppen. Jag visste det, jag kan det här med kyla.
Nu tänkte jag kräkas lite mer på livet. På med skyddsvästarna, här kommer det:

• Död åt alla som inte kan hålla sig i compás (i rytmen). DÖD
  
• Död åt alla flamencoteater-ansikten
• Död åt att få feber och hosta när man just blivit en glad människa igen
• Död åt glappande te-kulor
• Död åt mitt iskalla rum, som inte verkar fattat vilken stad det är byggt i
• Död åt Atlanten
• Död åt mitt (ex-)jobb
• Död åt svensk möbelförflyttning
• Död åt alla skor som ropar mitt namn från sina skyltfönster
• Död åt allt som hindrar mig från att dansa

Och jaaaaaaa jag vet att jag själv kan förändra nästan alla dessa faktorer, men det är inte läge nu. Min mage gör ont och det här med att ta tag i saker känns fel. Men jag processar, poco a poco. Masserar mina vrister, försöker äta och kommer aldrig, aldrig mer ställa mig bredvid rytm-döva människor på klass.

Fröjdelig nedmontering

Jag tar tillbaka allt hoppfullt ur förra inlägget. Jag var bara blind (+döv+stum och allmänt förståndshandikappad).

Jag har brännsår av rengöringsmedel på händerna, två vrister som inte vill mer, och jag glömde bort min egen mammas födelsedag... med en vecka..
Jag har också - inget liv.

Kommer hem sådär 03.10 (om jag har tur), snor en näve saltade mandlar av Paco och kastar mig som en förbrukad Quasimodo i sängen. Entrar msn för en kvart och in loggar min älskade Isabella. "Joggar på Venice beach. Cali baby!" . Ingen log ju.

Nu ska jag be om att få sova. Hoppas tvättmaskinen, mensvärken och välviljan kan förstå och ge sitt medlåtande.

Maaa che cazzo..

Smuttar lite nattdricka. Hade nästan glömt hur gott chaité är, då jag gått o blivit en redig kaffeist på senaste. Hela jag är vulgärt onyttig och jag vill bara att detta ska vara över. The holy week is edgin´me off.

Tur man har lite roligt sådär emellanåt. Hänger i gängen. Det var mycket israeler ett tag. Men jag är ju kär i La bella Italia - he ba e så. Vi bondar fasen alltid - sådär bara! Mamma mia, finns inget tvivel om saken. Härom tvistar icke de lärde, som dom säger.






Torsdag, la Madrugá. Jag jobbar i mitten av infiernot. Be för mig.

Things we do in between

We take sum spanish cooking classes

We sleep a nice damn siesta

We enjoy the Semana Santa (from a given distance)

We get reminded of the beauty around us

And finally we celebrate those who have acomplished 30 years on mother earth!

Kra!

Birdin rounda clock.
Men jag är snart tillbaka.

Caminamos?

Jag bor här. Nästan.