Det är lite grått i min cerebro,
lite varken ut eller in.
Med ett livshjul fyllt av ljuspunkter och färg,
eller som jag sa till honom igår; ren glädje.
Men jag kanske har tappat bort definitionerna. Allt har blivit så annorlunda.
Skulle vilja ha en scanning av mitt ego för att se om det renats eller där bara tillkommit nya tumörer.
Jag borde fokusera på den blinkande röda lampan, men ögonen är så trötta. Och de vet inte om de vill se den, för det är inte bara min internetkoppling som krånglar.
Det där med att fylla luckorna
och visst man kan låtsas att man bara stoppar sakerna i fickan
men vad som försigår där när handen släppt taget finns det inga garantier för.
Och svårast är det ju när man lagt nåt i fickan på ren rutin och utan tillstymmelse till reflektion. (ungefär som choklad du förstår)
Helst skulle jag vilja vara Paolo Nutini och bara behöva sätta på mig ett par nya skor för att skina upp.
Jag har i alla fall skrivit ner lite livsföringskladd i almenackan inför morgondagen,
så hopp finns. Objektivt sett.
(Gud jag känner mig typ full. Kanske ska ta det lite lugnt i duschen)
Dags
No comments:
Post a Comment