susurrando

And I found myself sitting on the high, white plastic chair,
with the last piece of banana doughily squeezed in between the thumb and the forefinger.
With the spaceship engine-like noise of the machines surrounding me, eating my air,
and I thought that if I don't throw away the banana now
it's gonna grow into becoming a part of my own body.
I was here.
Right now.
Between illness and sanity
between the second and third coffee
and undesired realizations

små lärdomar... (eller var det -dömen?)

Man får inte gäspa på ferian.

Man är ingen riktig flamenca om man inte super ner sig med äckliga gubbar en tisdagskväll.

Man är mänsklig, inte mer (trots det blödande faktum att chokladen nu varit utesluten i tre dygn obsobs)

"Man" hade redan funnit.
Man hade svårt att avgöra om det var nu man skulle gratulera.

Polaroized memory

Kajsa gick just hem.
Hon är här nu, i min stad. Körde 300 mil med en random för att komma hit. Två dygn tog det, men hon kom helt lagom för att hinna med häng på min lediga tid (som jag inte äger mycket av i dessa dagar).
Och löften har infriats. Sevillafest, färger, churros, och timmar av dåsande och fruktfrossande på soligt tak.
Nu gick hon just hem, och jag ska duscha och sova.
Men först ska jag lyssna färdigt på fyrverkerierna som avslutar la Feria 2010, och lite på Laleh.

Another true one

Into my machine

en obesvarad fråga

Feria

Känns ju sådär lagomt orginellt att göra ett inlägg om la Feria de Abril, och som ni ser så är inte heller rubriken mycket att komma med.
Men jag skiver snart ett nytt..

Detta år, som är mitt tredje feria-år, har jag fått lära mig hur det går till på riktigt. Hur det ska gå till. Sen att jag själv inte hållit mig till reglerna, genom att både åka hem redan vid 01, dricka läsk och ibland släppa ut en av de ack så förbjudna gäspningarna, är en annan fråga. Jag njöt.

Flisan

Min syster har en blomma på sig. En rosa.
Ska jag också ha, fast imorgon. I håret.
Feria de Abril.
Barbie is back.

Jean

.

Es pa hacerle una procesión





Buenos dias

Free measures!

ETTA TUNES TO CLIC ON AND SWAY TO

Mamma, titta bort

En dag i mars för ett år sen, hängde vi hos Cobano. Hade tema och tog farliga bilder. Här visas dock bara de snälla.
Nu sitter hon på sin paradis-ö med sin trumpet och sina böcker. Och har det väldigt bra, har jag förstått.
Och de där farliga bilderna
no las veo nunca mas.

Cologne Cerrone Houdini

Idag, som är igår, fakesmilade jag fan på timlön.
Och fick så mycket dricks att jag nästan övervägde att börja skita i allt och ba rösta på moderaterna.
Äh nu ljög jag igen. He ä ju nå erbarmlit hu go-kul de ä å ljuuga.
Ska sluta med det. Ungefär lika mycket som jag kommer sluta äta choklad.
Ja ni fattar ju.
Dessutom betalade jag nittio euro i hyra för mars månad. Och varför jag skrev "dessutom" kan man ju klura på ett tag. Kanske kommer man fram till något bra svar innan vulkanjäveln på Island slutat hosta party pooper-moln. Kanske inte. (Ledtråd: "dessutom" var nog mest för att vara kool)
Jag vill att Kajsa ska komma! Jag har köpt vin till oss på söndag.
Det fanns ingen tid för utbrott just nu Vulkie. Jag har också fått lägga band på mig ibland. Det är sånt man måste kunna. Ibland.
Missade kvällens bastu men ägnar nog hela fredagskvällen till det istället. Typ svettas ut allt småljug. Eller sätta mig på agregatet och co-brinna med Islands feting till halsbränna. Hjälpa´n få bort det. På traven.
En gång sov min pappa i tre dygn. Då var han på Island och hade fått en magisk massage.
Men halsbrännan kom ändå sen, i ett UE-brev på posten. Svidigt och gött sådär lagom till hans födelsedag. Tur att man är ute i tid o krokar ut livhankar. Rubinskt. Tro på genetiken tro på genetiken.
TUR-mässan i Göteborg 2010. Min chef var där. Jag ville dit. Vill dit. Till farbror på Linné och min Taz i betongen.
Taz can haz cheezburger. Lolcats förgyllde återigen min kväll.
Kanske sömn skulle få göra också. Eller alltså morgondagen. Idag.
Äh

3000 varv i skallen. kallas även jiggggg

Jaha kul att den ende(-a) som vill åka med mig till Malaga och bränna skinn och stash i helgen är Valerio som bor i Firenze.. man kan ju lika gärna snöa in tänkte jag men sen kom jag ju på att det gåååår ju inteeee så nu går jag och tränar istället.
HÖRSCH

Wandering Eye

Min överste-chef fick mig att dansa för honom och delar av hans familj i eftermiddags. Jag hade bara kommit dit för att få betalt för förra månadens kneg men han fick ett infall och drog fram publikstolarna. Och det är inte första gången. I julas plockade han upp sin iphone och tryckte igång nåt med Camaron som han tyckte skulle passa bra. Jaha, och som den lilla apa i bur man är var det återigen bara att börja trampa... intressant att han alltid ropar på sin son när detta händer, och aldrig på systern eller någon av de två döttrarna.
There's no real gentleman hiding under that (invented) high-flyer name. That be one for sure.

Resultatet av dessa små ful-shower blir kanske att jag nästa vecka, istället för att skopa glass, kommer att stå i restaurangens entré som nån slags blond gitana med guldringar och fakesmile, serverandes dyra och ovärda drinkar till lättlurade tyskar. Väntar först på svar från damen som eventuellt ska låna mig en klänning. Och på dagen då jag vet hur man fakesmilar på tim-lön.

Vi - 02.33

Vi kunde gjort allt annars.

Allt det där man allmänt kallar vackert.

Men vad hjälper det två diggers

som aldrig visste var de skulle börja gräva.

Som heller aldrig ville sluta blunda

trots att det vackra bodde granne med vardagen,

nästsides med vartannat andetag.

Men det var bara en illusion

att våra ögon såg i kors. Vi ville längre bort,

vidare ut från våra egna nutider.

Inte för att vi visste om det (eller för den delen vet det nu)

men hjärtegropen min,

sant är det, att den som själv kan hitta vägar

också kan skriva sitt eget namn i guld.

Fix me

Nu ska jag natta och hoppas på att min lördag blir just en såndär dag fylld av rullskridskoåkande med Joey Lawrence.
Jag menar, Woah!

en halvdag sådär

Tidigt besök på en vårdcentral. Gillar loungemusiken.
Frukost. Överbliven tid med stämning i.
Mitt laborala förmiddagsliv. Glass och radioreklam.
Sånt man ser på vägen hem.
Paus på la alameda de Hércules. Rimligt. Riktigt. Bra sol.

Feeding time

Mamma o jag var var hungriga. Så vi åt italienskt.

Mamma fyllde år. Så vi åt italienskt.

Dubbel-

-bloggarn
-gångarn
-klagarn
-mackan

Jag skäms lite för mitt förra inlägg. Det var så töntigt. Men bilderna är sköna.
Min mamma åkte hem idag. Hon var hos mig i nästan åtta hela dagar och det var väldigt fint. Hon är väldigt fin, och allt var liksom så lugnt och bra.
Sen dyker jag alltså tillbaka in i vardagen. Allt som vanligt, bara lite mer jobb, lite mer värme i luften och väldigt mycket mer mat i kylen efter mamis provider-räd.

Prognos från södern 2

Idag gjorde jag portugal-premiär, och blev hemskt nöjd.
Jävla mysigt det är med strand, hav, snäckor, stek, vinho verde och färska skaldjur. Lite marknad, lite lugn, lite vara jävla fa-ha-i-ain i sin nya solhatt.
Obrigado por hoje.

Ps. Såg bild på de drivor av gråsmutsad, fryst nederbörd som plågar era ögon och benmärgar därhemma.
Detta inlägg var inget in-yo-face.

JOOOOOOOOOOOOOOORÅÅÅÅ DET VAR DEEEEEEEEEEEEEEEEET (mitt aprilskämt i efterskott)

Nu sover mamma sen några timmar tillbaka, och jag och Paco sitter som vanligt i samma vardagsrum, i varsina världar med nån kass gammal film slentrian-rullandes på tv. Det är skönt, jag älskar ju rutinprincipen mer en själva rutininehållet.
Imorgon ska det INTE regna och jag ska återigen äta rökt lax och philadelphia på min morgonmacka. Praise the great one for momma maintenance.

Prognos från södern 1

Lite av vad som är uppe nu. Semana santa med sina gråtande jungfrur och korstyngda gudssöner. Och så alla KKK.. förlåt, nazarenos.

Ranger o' maaan

Såhär glad vill jag göra dig.
Jämnt!
Grattis dockan min. Ikväll höjer jag både glas, mugg, kopp... jag höjer fan hela mitt porslin för dig.