Monday, April 12, 2010

Wandering Eye



Min överste-chef fick mig att dansa för honom och delar av hans familj i eftermiddags. Jag hade bara kommit dit för att få betalt för förra månadens kneg men han fick ett infall och drog fram publikstolarna. Och det är inte första gången. I julas plockade han upp sin iphone och tryckte igång nåt med Camaron som han tyckte skulle passa bra. Jaha, och som den lilla apa i bur man är var det återigen bara att börja trampa... intressant att han alltid ropar på sin son när detta händer, och aldrig på systern eller någon av de två döttrarna.
There's no real gentleman hiding under that (invented) high-flyer name. That be one for sure.

Resultatet av dessa små ful-shower blir kanske att jag nästa vecka, istället för att skopa glass, kommer att stå i restaurangens entré som nån slags blond gitana med guldringar och fakesmile, serverandes dyra och ovärda drinkar till lättlurade tyskar. Väntar först på svar från damen som eventuellt ska låna mig en klänning. Och på dagen då jag vet hur man fakesmilar på tim-lön.

1 comment:

Emelia said...

Mi amor!
Te extraño mucho!