jkliubdluib
Jag vill inte tro att något kan ta känslomässig död på en. Speciellt inte jobb. Inte ens efter tolv timmar. Men här sitter jag nu och är ett tragiskt vakuum-jon. Vill bjuda nån på te, men vill inte. Vill färga håret, men vill inte. Vill gå och lägga mig, men vill inte. Kanske städa. Nej.
Jo en sak vill jag. Vill trycka igång Baudelaire med Baustelle på örondynamit-volym och gå en promenad till pappa för att hämta mina nya stövlar.
Men min hands-free är borta.
Som sagt, boa sorte B, boa sorte.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment