Jag är en glassmästeriets arvinge och förvaltare. En av livets utnämnda dessert-hustlare. Ja, ni läste rätt. Glass. I eftermiddag ska jag jobbsnacka på Yoghurtlandia. Och ja, Italien är inblandat igen. Who could ever have guessed sucha a thing?
Jobben har regnat över mig sen jag kom och likså de trevliga mötena. Annars regnar det verkligen inte, utan är mer som en slags svensk högsommar på amfetamin. Dvs, man sover naken och har fönstren stängda under dagarna. Och tänker bara i vätsketermer.
Just nu är det Vinicio Capossela och värkande fötter på bordet. Gazpacholunch. Funderar lite på om jag ska börja tro på spöken, andar och sånt. Inatt vaknade jag vid 03 av att hälften av alla mina böcker i bokhyllan snett ovanför min säng rasade ner över mina ben. Har aldrig lagt märke till någon vidare instabilitet där, men måtte mitt rum inte vara hemsökt också. Inte för att det skulle vara mycket att vara skraj över, men jag har inte plats för fler än mig själv.
Jag - mig själv nog.
kl
No comments:
Post a Comment