+10-10/2010

kj

många ägg&majo-mackor
många farligheter
många svarta 40graders-tvättar
stor schampookonsumtion
stor bloggkonsumtion
mycket rock
mycket envishet
många timmar med los compadres och niña repelente
många återfall (varav vissa helt fantastiska)
och mycket yogurtglass

få dikter skrivna
lite sömn
lite kött&fisk
få skypesamtal
inget italienbesök
inget frisörbesök
ingen Talajeh 

lite hiphop
inget spanskt bankkonto

och få fyllor 

Me done!
Puss

FinRunUme

kj

toplisting
by all means

03.05

kj

Rubiales.

"....no, es un plural singularizado.

eres muchas rubias."

Speciell känsla.

Gonatt.

koftorna på.

kj

Ut i dagen.

Bcn.

kj

hur en flygplats kan få en att tänka på detta,
och inget annat.

"Ryck mig i fjädern!"

kj

Cuentos+Eli.

Momentos de magia.

Total.

Tigerblommor

kj

= bloggfrånvaro.

de två....

kj

snälla, en liten, liten dos bara..

kj

Cae fina la nieve

kj

Det är dagen innan flygaredagen och klockan är fyra. Det här med att packa ligger mig inte så nära hjärtat för tillfället utan istället fokuserar jag på att hitta bra låtar por tangos, på smärtan i min blommande visdomstand, och på att sänka den största pastatallriken på länge.


Annat jag gjort idag:
Ätit serranoskinka till frukost. Egenhändigt uppskuren.
Satt en tvätt.
Lyssnat på Triana.
Blivit kallad "croata" (kroat).
Tittat på svt:s dokumentär om Julian Assange och Wikileaks.
Insett att jag inte har något schampoo kvar, vilket är lite jobbigt.

Igår käkade vi med jobbet på la Azotea. Maten där är kanske den godaste i stan (lovsång till pannacottan skriven), och jag var kanske den fresh:aste tjejen within that same area code. (Inga bilder finns... se trata de disfrutar del momento....)

Två fina och härligt tacky julhälsningar från Sevilla. Cityopikerns julkrubba (som bara känns galet malplace) och så... årets chokladversion från la Campana.
Nu känns Sverige om möjligt ännu mer som det rätta valet.

Enrique.

kj

Hoy se fue.
Alamorentero.

RESÚMEN DEL TIEMPO

Cosarestadime

kj

golli

kj

Söndag.
Vaknar och sätter på mig alla mjukiskläder jag äger.
Går ut i köket och finner hemlagade auberginecreps, cola light, och ett skinande rent kök.
Jag nog den gulligaste i världen. Mot mig själv.

Jag kommer snart

hörde att det är vitt hemma.

kj

En kaffe i decembersolen.
Vi talar hundraåringar, snittlöner, skolkök, familjetragedier och den spanska, verbala foten. Man skulle kunna tro att mitt ansiktsuttryck är resultatet av alla dessa tyngande samtalsämnen. Men det är bara pur fulhet.

Nu ska jag ta igen det med en powernap. Ska tydligen funka. "Läste det i Veckorevýn".

älskarrr arrr

kj

Fredag alltså. Det är fest i el corralón. Orkar man? Troligtvis inte. Imorgon är det upp-ut som gäller. Tror jag ska fortsätta njuta av min FF-helg med rock och cola light. Dessutom var gårkvällen festlig nog.
I övrigt öppnar det nya second hand-butiker hela tiden, och jag, jag får fortsätta kämpa mot min inre lille kapitalistjävul.

v.49: Slagge och motorcyklar

kj

what does one do when standing in the hallway...

kj

Gustav Karlström är en snubbe jag glömt bort.
Brukade glida in på hans myspace i Danshögskolans datasal, när nån av alla de där analyserna skulle göras. Som ett soundtrack. Men oj så mycket mer hans musik förtjänar.

LYSSNA/LISTEN/ESCUCHA

Wikipedia säger:

Gustav Pelle Karlström, född 4 september 1985, är en svensk jazzsångare, pianist och arrangör.

Gustav Karlström har studerat på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och fick Monica Zetterlund-stipendiet år 2009 i kategorien "lovande nykomling". Han är son till pianisten Pelle Karlström och jazzsångerskan Élisabeth Kontomanou.

#01:43#

kj

y una voz antigua de viento y de sal
dormira.

Afán

kj

No, no me basta, no.
Ni ese azul en delirio
celeste sobre mí,
cúspide de lo azul.
Ni esa reiteración
cantante de la ola,
espumas afirmando,
síes, síes sin fin.
Ni tantos irisados
primeros de las nubes
—ópalo, blanco y rosa—,
tan cansadas de cielo
que duermen en las conchas.
No, no me bastan, no.
Colmo, tensión extrema,
suma de la belleza
el mundo, ya no más.
Y yo más.
Más azul que el azul
alto. Más afirmar
amor, querer, que el sí
y el sí y el sí.
La tarde, ya en el límite
de dar, de ser,
agota sus reservas:
gozos, colores, triunfos;
me descubre los fondos
de mares y de glorias,
se estira, vibra, tiembla,
no puede más. 
Lo sé, se va a romper
si yo le grito esto
que ya le estoy gritando
irremisiblemente
a golpes:
«Tú, ya no más; yo, más.»

/Pedro Salinas

yocrep, my love.

kj

Har så jävla ont i fötterna.
Så, då lämnar vi det.


Igår bakade vi äntligen de där lussebullarna. Torra och bleka blev de, men jag väljer att vara nöjd över att jag ens ställt mig och bakat. Så långt ifrån Rebo-göra man kan komma, normalt sett.
Det går bra i studion också. Saker börjar falla på plats. Långsamt, med mycket kraft, tid och noggrannhet. Envishet. Brutalitet. Svett.
Och så har jag köpt ett par gummistövlar, till slut. Tre år har jag stått ut med vinterblötan, inte ok. Spelade on the wild side och valde ett par helsvarta. Variation förnöjer.

Skulle ha skrivit ett inlägg om ensidighet, egentligen. Men jag kom inte ihåg det förrän nu...
Så vi kör vidare på det motsatta spåret och matar ut lite av mina schizade låtval för dagen.

Mats igen.

kj

Ek
Laguna
Baryshnikov


And until tomorrow night you can find the full piece here:     STÄLLE

oooooodiomio

kj

Så hade man sagt lite tillfälligt hejdå till dessa... pazzi

just a regular rehearsal reaction

kj

Hade jag inte gått hem efter jobbet,
skulle jag tryckt hörlurarna i öronen
och varenda bar i Sevilla
hade förvandlats till världens bästa dansgolv.




Men istället, tryckte jag på mig handskarna
och i med hörlurarna, förstås.
Och repeatade denna
hela vägen hem.
She makes me fall in love with this Greendown guy, goddamnit.

Transa

 kj

Tänk om Barcelona kunde förvandlas till Rom.
Det är nog min största dröm.
Förutom lussebullar till frukost.

moshpit lovers

kj

Ricordati che non devi morire

kj

Så jag bytte plan.

Imorse när jag, likt ett stadigt fastklistrat skrubbsårsplåster, slet mig upp ur sängen kom jag på det. Att nåt var fel. Kastade mig in i min cyber-kalender och javisst. Jag hade tänkt helt i osync med verkligheten.
Så nu är jag tillbaka hos Juana i puerta de la carne (köttporten, hade aldrig reflekterat över det namnet förrän Vee brast ut i ett brutal-garv när hon fick min vägbeskrivning från busstationen) på förmiddagen och så fortsätter jag med studiorepen. Och gör det istället varje dag. Och det är en väldigt bra plan B faktiskt.
Idag har det varit tungt dock. Min kropp orkade liksom inte. Men å andra sidan har jag fått höra massa bra saker som jag tänkte försöka absorbera. Det måste man. Lära sig att bara säga tack och sluta käfta emot. Tänk på det.

jh

Cornelis.

kj

In my bubble
This has always been the most beutiful thing.



(please ignore the first 16 seconds)