Det regnar och jag går mest och har det mysigt hemma. Har det ganska mysigt rent generellt faktiskt. Och rika timmar i studion. Ser till och med fram emot min födelsedag, trots att jag nu ska kliva över barnslighetslinjen. 24 är det nya 25, för er som inte visste.
Sevilla - Real Madrid ikväll. Tur man skaffat gummistövlar.
(Och ang. tidigare inlägg: Ingen panik i stugorna! Rebs är bara lite vardagsschizofren, inga konstigheter).
Igår var jag i ett slott. Ungefär. Lori och Dani bjöd på trerätters i deras lånade lya mitt i äldre delen av Santa Cruz. Mas señorial se muere... Omgivna av äkta små godingar av Picasso och Manet, kandelabrar, byster, jungfruporträtt, flamencoantropologier, tjurskulpturer och konsthistoriens samtliga skrifter (jo, alla viktiga), högg vi in på allt från bacalaolever till fransk löksoppa och pasta med skaldjur och dadlar. 1600-talsväggarna skapade stämning. Espresso, cognac och brasa till efterrätt.
Och nu ligger jag i min säng utan sängkläder. Har lite gammsvett i håret efter dagens rep, och tänkte däcka en stund framför Guldbaggegalan på svtplay. Ikväll spelar Kakan på Ecolocal, och sen tror jag att jag kommer gå hem och läsa ut min bok. Om inte Edu bjuder på te förstås.
Baci
Vaknar upp och äter min lilla yogurt med honung, för att sedan få hälla i mig mina morgonmilligram. Den här jävla tanden börjar gå mig på nerverna/stiga mig åt huvudet. Bokstavligt talat.
Men man tar sig samman. Man gör det där man måste. Boosting from whatever good
Borde sluta klaga. Sluta stöka ner mitt rum och sluta tänka på fel person. Sluta knapra Espidifen och stå ut med smärtan istället. Jag kan ju sånt. Sluta blogga när inget kreativt egentligen vill fram, sluta vara så jävla sneaky och se csnskulden i vitögat. Sluta vänta, sluta tro att det är tricket. Sluta sluka min älsklingsbok som om den aldrig ska komma att ta slut. Sluta slarva och sluta dra mig för småskit. Sluta snåla och sluta skylla på diverse småskit. Sluta påstå att jag är värd en grej och sen gå i motsatt riktning. Sluta skicka sms. Sluta jiddra - börja göra. Sluta påstå att jag inte kan. Sluta se bakåt, radera för gamla playlists. Sluta undra vad som är mest sant. Sluta med tomma uppesittarnätter.
Men främst
Sluta säga åt mig själv att sluta. Ord är så jävla svaga.
Just nu är klockan lite för mycket för det här inlägget, och jag är efter-lunchen-kall och efter-kaffet-skakig i hela kroppen. Som tur är, är jag på väg till studion för att skapa lite logik i morgonens dansinfosväljande. Och så är det jävligt soligt idag.
Mm, fint.
Idag är det allmän julklappsutdelning.
Som jag sa till Carlito igår "jag föredrar att inte få nåt imorgon, så slipper jag ta ställning till om jag varit en duktig flicka eller inte".
Vaknade i lagom tid. Lagom upptvingad för att känna mig sådär Duktig som Malin H.
Drack te och kollade mailen, lagom länge för att inte känna mig som ett konsumtionsmonster av irreella ting.
Sen gick jag ut. Tema: Vårsol a la +20. En och en halv timmes ren njutning längs floden.
Pastalunch (Spaghetti&röd pesto. 5e dagen i rad. Jo, det är fortfarande gott).
Siesta i soffan. Precis lagom länge för att hinna dregla ner kudden lite, och vakna innan man blir sådär mosig och bara tycker att resten av dagen är en plåga.
Tala med mamma i telefonen och pappa på skype:n, lyssna på p3 och städa mitt rum. Jag ska inte skriva om möglet på väggen vid min huvudkudde.
Sen gick jag till studion och försökte minnas vad jag höll på med förra året. För två veckor sen alltså. (Pappa, vad hette det här minnespreparatet från hälsokost nu igen?). Onice:t skämt å sido, det gick bra.
Sen mötte jag Kakan och Felipe o vi hängde ut över en ribera på Piola. Sen kom jag på att jag inte ätit middag än och blev således bjuden på diverse festligheter på casa Paco. Hjälteinsatsen.
Mättare än fjolvintern (?) gick jag hem och la mig och läste Mia Skäringers njuta lilla bok. Somnade.
Allt detta toppades med årets, kanske tillochmed de senaste fem årens obehagligaste mardröm.
Jag planerar att aldrig drömma den igen.
Jag kan sånt.
Jo.