Blue blanket on

Stockholms, eller i alla fall svensk shopping är nåt jag saknat. Här, där saker rent generellt är snygga, dvs man behöver inte leta länge för att hitta bra grejer. Och folk är fan också jävligt snygga, sådär genomsnittligt.
Promenerade i förmiddags (förmiddagskonceptet mäts fortfarande i spanska mått) ut från Gamla stan, där jag nu s.k. crashar fram till måndag hos old mastah P. Zick-zackade/click-clackade fram mellan tyska och italienska turister i mina rosa kilklackar av trä, njöt av den perfekta temperaturen, framkallad av lätt vind och skinnjacka. Fortsatte mot Zinken för att andas gammalt hood, fyndade skinnväska, drack Ramlösa och smälte in i mängden med mitt blonda hår. En nästintill omätbar känsla!
Mötte därefter upp min gamla plastlillebror vid Mariatorget och vi styrde mot Medis och mjukglassen. Han berättade om sina planer att eventuellt köpa hus vid spanska kusten, eventuellt ansöka hos kommunen om personlig assistens (här ska tilläggas att pojken är fullt kapabel till det mesta. Möjligen bara en aning... lat). Kanske blir det annars brasiliansk ju jiutsu-tävlande, eller att vaccinera små barn i tredje världen mot diverse smittor. Jag röstade på lya i Malaga och att han skriver på för God-el. Så får resten komma sen.

En hagelstorm och 7458 butiksbesök senare gled jag slutligen in på Wardrobe och fick ett stycke go-möte med Gomes. Blev kvar en stund efter stängning men tog mig sedan hem, nu med vitvinspreppat membrane och gåshudsprickiga ben.
Väntar på mr mastah och att bli pepp på kvällens utgång. Jag hade ju bestämt mig. Zamat.

Måh. Nu kom han hem och såg glad ut, så nu ska jag ställa om till svensk utgångstid och ta tag i mig själv. Become my own mastah, hah.