stoo hjättaaaa

Väntar på tvätten som aldrig vill torka. En av sakerna man vänjer sig av med när man annars bor i värmen.
Blev lite rörd i tvättstugan. Började sjunga på en sång, sådär som det ofta blir - some randome tunes som bara kommer ut ur mig, och sedan visar sig vara obehagligt träffande vad gäller mitt tillstånd. Det är skönt att bli lite rörd i tvättstugor. En skvätt gråt i ett svenskt skymundantillhål - behöver inte alltid vara helt fel.
Annars mår jag bra hemma. Jag har lättare med rutinskapande och kan dra långa djupa andetag utan att fyllas av varken hundbajsodör eller bränd lukt av mina värmesvedda näshår. Höst i Sverige är fantastiskt. Minns -07, och känslan av att gå ut genom borgerskapets grindar i Hornstull efter avslutat arbetspass. Rött ljus och kall luft och århundradets mest vänskapliga yllehalsduk.
Här uppe fick jag min dos paradis i skärgården, tre dygn i idyllen. Återhämtningsperfektion. Blir lite mer rörd när jag tänker på min mamma och hur hon styr upp allt kring mina hemkomster - ledighet, gästabudsmåltider och kvalitétshäng. Igår, väl hemkommen från denna sommars sista utgåva av äkta umeåfest - "Sommar-rex", vred det åt i magen. Och inte var det effekten av kvällens enda intagna öl, utan av skammen av att inte ägna henne mer tid. Min mamo. Eller i alla fall mer intention och fler tack. Pappa ville jag också träffa mer, men scheman scheman och nu är han matros i grekiska arkipelagen. Hur som ses vi alla tre till jul, för den blir spansk i år.

Ska nu göra mitt bästa för att, som vi säger, "bränna de sista patronerna" innan avfärd. Inte va såhär oslipad och utflytande som i ovan skrivna rader. För egentligen är min svåraste ekvation i nuläget packningsförminskningen.