Cave men and cava folks

Såhär kan det vara.
Helst ska det inte handla om att säga hejdå till sin bästis. Men det här är stämningen vi snackar om. I min bar.

Krypare

Ligger på min säng med täcke, smutsiga kläder och filtar upptryckta mot väggen som en jättestor jätte(o-)ergonomisk kudde. Lyssnar på Empire of the sun och sneglar på min nya hatt som ligger och väntar på att få göra premiär. Högt där uppe på hyllan ligger den och ber söndagsböner om att det ska bli solhattsväder nu. Precis som jag. Fast jag ligger lågt.
Söndagslågt ligger jag. Igår dansade vi på Jackson en hel massa och det var fantastiskt roligt.
Den stackars pojken med för höga ambitioner jag tidigare nämnt var också där, med sitt hångel. Jag var nöjd! Speciellt med tanke på att han fortsatt ringa, uppbackad av någon slags egenkreerad bild av att han nog har mig på kroken ändå..... men tydligen var inte han riktigt lika nöjd av vår gemensamma närvaro på klubben då han avbröt sitt hångel lite för många gånger för att det ska räknas som ok, för att "komma över" och försöka se mig djupt i ögonen. Åh du oförstående krake. Leave the rose-folded napkin romance gifts in your pocket. No lo compro!
No worries though, afro drum beated disco funk får en att glömma de flesta störningsmoment.
Mötte en halvbekant svennebanan på vägen hem och bestämde mig för att slå honom och hans blyge roomie följe till Kafka, som "ändå ligger på vägen". I mitten på dansgolvet stod vi sen o noddade till house, omgivna av snaggade italianos med Nike airmax och uppvikt pikét. Jag stannade inte så länge.

Nu har jag ungefär fem timmar på mig att tänka ut hur mitt kommande dansliv ska se ut. I alla fall träningsmässigt under den närmsta tiden framöver.
Så det ska jag göra. Plus duscha.

Och just det. För en tid sen blev jag lurad att äta mask. Mitt absolut äckligaste djur i hela världen. Vit, kokad havsmask som såg ut som groddar. Det ni.

L-Story

. 

Inmensa

Juana García Gómez, Juana Amaya

Granddaughter of Francisca Amaya Amaya, niece of the mother of Paco del Gastor, Juana Amaya is a disciple of Pepe Ríos and became partners with his cousin Ramón Barrull, with whom she won the prize for Bulerías in 1981 in her home town. The next year she appeared in the Second Bienal of Seville where she danced in, "El Nuevo Compás". Two years later she became the leading dancer in the company of Mario Maya, with whom she paired up with to perform "Ay Jondo!" and "El Amargo" (1984). Up until 1986 she worked in the tablao, "Los Gallos", and two years later she traveled throughout Europe with Cordoba based concert musician Paco Peña, balancing these tours with her presence in Andalucian flamenco festivals.

After her stint in Madrid where between 1989 and 1994 she participated in the Cumbre Flamenco in the show, "Estrellas de la Bienal" (1991) and in a production with Joaquín Cortés and Antonio Canales (1993), she returned to Seville to give classes and start her own dance company that she presented at the Trianón Theatre in Paris for the Mont de Marsán Festival in 1994.

In 1996 Salvador Távora sought her out to play the role of Carmen. She worked in "Un gitano de Ley", by José Heredia Maya (1997) and in Antonio Canales' "Fuerza Latina", (1999). Also she preformed in Cortes' "Gypsy Passion" and starred with Placido Domingo in the opera "El Cid" in 2000.

She is one of the most powerful and charismatic dancers in modern day flamenco.

Juana por:
Alegrías de ayer y
Alegrías de hoy
Bulerías de Morón


All info:
Flamenco world
Farruquito&Juana

al cierre.

Welcome to the good life.

Då har jag gjort mitt för i år.

mimateria

La luz de mi sombra
Un complejo agradecido
Tan difuso tu ser
mi difícil sencillez
No te vayas, dejándome al futuro
dejándote al tiempo
siguiendo sin sombrearme
Que mis raíces se agarran allí
al los rayos
iluminantes
de tu oscuridad.

3 portions nonshit

Spotify: I'M VERSATILE

3 portions instant shit

okej. okej. nu är det inte okej längre.
Jag har köpt färdiga pulversoppor, och då vet vi att nu har det gått för långt.

En veckas total karateförkylning, nej förlåt - MMA-förkylning, har nu resluterat i detta världsrevolutionerande inköp (som jag för övrigt inte ens känner smaken på).
Kanske kommer jag behöva trycka i mig nåt jävla läkarordinerat piller snart, ge polarna rätt. Men jag tycker det är för sissys.
Annars är jag relativt logisk av mig och det vore egentligen bara korkat att inte gör allt för att inte behöva missa mer av mina klasser.
Tänker att det kan ha att göra med det jag blev lite ställd inför tidigare en dag. En som sa att jag vet allt om andra, men inget om mig själv.
Antagligen har det med det att göra.
Antagligen har allt att göra med det.

Ska väl äta den där soppan nu.

The undefeated lesson in feeding hatred

Nobody is born to be living this.
But still they are.

psychadelic fakir/moto pojke

.

F.Y.F!

Jag hade en underbar födelsedag

Nu lyssnar jag på Sade's nya material och försöker tänka gott om världen.
Detta går alltså lite kontra mitt inre känslomässiga tillstånd som mest säger fuck you förkylning.
Inne på min femte dag och har hittills svalt;
Espidifen
Multivitamintabletter
C-vitamin
Echinacea
Detox på örter
Nånting med paracetamol i

Det ska väl ge sig. Det ska ge sig.

Red as in Fangoria

FIRA MED MIG.

Ljumskar

De värker och jag känner mig inte helt säker på varför. Tippar på återstiftad bekantskap med pliéer, från mina tidiga mornar i Triana. Hade kunnat bero på körtelfeber eller utövande av något slags märkligt sex.
Trycker därmed "gilla" på verkligheten.

När jag var liten brukade jag lyssna väldigt mycket på Simon&Garfunkel. Pappa hade deras "greatest of"-vinyl och den gick varm där hemma, väst på stan. Sen gjorde vi ett kassettband som jag kunde ta med mig över till mamma, då det blev dags att packa den gröna nylonsäcken med mitt liv i, och byta vardag.
Nu lyssnar jag på den skivan igen, men inne från mitt lilla lilla rum i södra spaniens huvudstad. På spotify.
Det får mig att le, att tänka på alla mina gamla kassettband, mina blandband. Jag undrar var de finns.

Jaha, och som årskrönika avrundar jag med..... att meddela att jag nu ska duscha. För imorgon fyller jag år........ och idag har jag svettats helt barockt mycket (hah, jag gillade det där syftningsfelet).

Morgondagen kommer vara fullspäckad. jag med, en del. Fullrebeccad.

Mil Besos

Foto: Ruven Afanador.
Qué Grande

http://www.art-dept.com/artists/afanador/

cuarteto de grasa

Utan några som helst intentioner att få er att tro att jag trätt in i något slags svart hål,
så måste den komma med.
Så burleskt bra helt enkelt.

Ser det komma

Många saker.
Tycker det är lite spännande. Många processer som börjar få en fastare form, mycket som jag känner är på väg.
Men det gäller att hålla balansen mellan pirret och de övermäktiga förväntningarna. Tålamodet.

Här är två stycken musik jag kan lyssna på precis hur många gånger som helst:

Clic
Vicente Amigo - Mensaje
Antony & The Johnsons - You are my sister


Ta hand om er, snälla kära ni.

/Calvin

"It's not denial. I'm just very selective about the reality I accept."

To. (a Lau)

To walk these streets
To tremble
To frantically try to blow the hands warm again
To hide
To close the balcony doors
and tense the jaws
To be the acceptant one
To look for the buttons
To glow
To crave for the other
and admiring oranges floating in the fountain
To come around
or just get a grip
for not causing more damage
To paint spirits
and love the ugly

To walk these streets
and still believe in the most silent steps.
To own the invisible
To hang out
To collect reflections
and to sharpen the elbows at night
To lose custody of the rythm,
backstabbing those ideals
To announce

To walk these streets
like if they were made of fluid
To spit in cups
To turn around in vain
To let it all stay under the table
or in a corner
and settle with general agreements
To choke
To consider the maybe
To smell the unpredictable
and climb
up
down
over
and through the walls
To reach
hopefully forever.