Tuesday, January 29, 2008

Fusket:








Staden är ett vackert mysterium. Var man än går kommer man förr eller senare fram till en kyrka, ett kapell eller dyl. Den ena vackrare och mer häpnadsväckande än den andra och oftast med ett tillhörande torg. Men jag kämpar med mitt lokalsinne som jag hittills haft ganska gott förtroende för. Det är som att någon kastar om alla gator så att man tillslut börjar tro att det finns en tanke med att man aldrig ska hitta fram dit man en gång var på väg. Trösten blir att det överallt hänger stora apelsinklasar från träden och att det mesta man ser faktiskt är en fröjd för ögat.

Sedan har vi ju Flamencon, vilken jag än så länge inte satt igång med. Men jag gör min hemläxa i form av research medan jag under tiden söker ett fast boende. Har kollat in två olika skolor och det pirrar i kroppen av sug efter att få börja träna. Dessutom har jag letat upp/stött på olika tablaos dit man kan gå kvällstid för att titta på och uppleva lite av det goda livet.

Maten är god och ganska billig. Än så länge njuter jag av det mesta, men jag måste hitta en bra affär med någorlunda sortering, där köttet inte är tänkt att hålla fram till maj 2008...
Dock finns det mycket nytt att upptäcka, även om det mesta består av minst femtio procent socker.

Något annat jag lagt märket till är Barnen som på helgerna ikläds 50-talsoutfits; knästrumpor, finskor, rosetter, duffelkappor, och givetvis välkammade frisyrer. Kanske är det inte lika vanligt förekommande i Alameda där vi bor, då de flesta är lite av hippies, men kommer man bara en bit in i el Centro eller Santa Cruz, ser man dem överallt. Helst går de då i klungor tillsammans med sina lika finklädda föräldrar. Jag skulle likna dem vid de familjer det svenska kungaparet umgås med. Classy värre alltså.

TV-fenomenet är en klass för sig. För det mesta rätt irriterande faktiskt. Kommersiellt, neonfärgat, korkat, överstimulerande och givetvis, alltid dubbat. Trodde aldrig jag skulle säga det, men tack gud för Sveriges reklamfria zon, SVT. (Nu blir pappa glad).


There you go.

En uppdatering av ett stundtals helt fantastiskt liv.

More to come.

1 comment:

Unknown said...

jag är glad, nästan hela tiden! O läser med stor behållning. Dina betraktelser. pappa