Jag håller fast vid mina spanska frukostar. Någorlunda i alla fall. Just idag känns det extra mycket nostalgiskt, då jag vaknat en härlig sevillansk tid, rostat en macka med olivolja, salt och tomater och gjort mig en stor kopp nescafé. Nu sitter jag jag och laddar in bilder från alla strapatser den senaste tiden har erbjudit. det har varit fantastiskt, som väntat, att ha Anna här. Min esisteer från esåådern.
Mamma är ute på skäret och har tagit katten med sig. Lägenheten är tom och utan att få det att låta som att jag skulle vilja slippa dem för jämnan, så måste jag säga att jag trivs så gudomligt i denna levnadsform, ensam alltså. Och även om jag är lycklig för att jag hittat en så fin person att dela boende med i Sevilla, så njuter jag av tanken att en gång fixa mig något eget där nere, med mina egna vackra saker, och en fin azotea att ta hand om och njuta av. Oh well, time will show.
Tiden kommer också visa hur länge en Rebo kan stå ut med att vänta på sin beställning från Steve Madden. Galet hur ett par skor kan få det att pirra i hela kroppen, haha. Mamma kommer cut my throat vid första anblicken, och att tippelitoe:a runt i Rom kommer inte att komma på fråga. Jag menar, människan blir galen om mina röda persienner är nerdragna dagtid; "det ser ju ut som... som en bordell!". Haha. Hon är skön min mamma.
Idag ska jag träna och jobba och peppa på min svea-trip som jag dock inte planerat färdigt än. Count me in.
No comments:
Post a Comment