Reaggeton och själens lilla krrryp-in

Rebo vaknar sent, för igår hade hon middag med Therese.
Hade gjort sin första gorgonzolasås.
Men mest var det tempranillon och lambruscon som drog ut på tiden.
Hennes spanska flyter bättre än väntat, men knagglig är den. Så än så länge blir det mest en massa "ostiaaas!".
Hon har åter blivit bortgift på förhand. Med tre män.

Nu kommer tysken ut ur sitt rum och ser över resterna av den afrikanska grytan han lagade igår. Han ser bedrövad (-lig) ut.
Rebo tar sista tuggan av sin magdalena de chocolate con trozitos de chocolate och tänker att aldrig har hon sett folk dricka så mycket Cruzcampo i sitt liv.
Hon har lite ont i halsen men kan inte förmå sig banga för lite sol, det ligger i hennes skandinaviska natur att vara uv-desperat. (För övrigt har hon fått veta att Finland nu gått om Sverige i högst antal självmord per år. Tycker det känns bra att det rent statistiskt är större chans att ha alla vänner kvar när hon svänger förbi födelseorten till jul).

Svej svej din gamla grej.