Supreme changeling

Svart var det igår. Helt jävla kolfärgat dygn. Plågade mig igenom arbetspasset med vetskapen om min ena bästa väns ändlösa frånvaro, min andra bästa väns stundande föralltid-frånvaro och det faktum att jag dessutom på nytt inom loppet av två dagar skulle komma att vara tillbaka i arbetslösheten. Och återigen är den enda person jag egentligen vill ha hos mig, ett alldeles för bestående nevergonnahappen. Då är det inte mycket mer som saknas innan man hoppar. Så kändes det då.
Och så idag, gör jag ett ännu slöare pass på jobbet, går hem i spöregn under ett chinoparaply som varkar vara gjort för "maximalt motstånd: 1 droppe/minut", äter överbliven julchoklad till middag.... men så - ett samtal med en god vän och arbete verkar vara på väg. Har fina tack och vackra uppmuntringar i inboxen. För att inte tala om avslutet; att finna sig själv förevigad på youtube i ett av sina livs lyckligaste ögonblick.

Nu, en dusch
Imorgon, vara glad.