...inatt.
och min mamma och min syster var jätteotrevliga mot honom när han och jag kom och hälsade på mitt i middagsförberedelserna, och jag fick så dåligt samvete eftersom jag inte ens kom ihåg vad han hette. Och han var rätt töntig när han skulle "vinna" mig genom sin punkrock-sång.
Men fan alltså, snubben gav inte upp. Han tillochmed skickade meddelanden i molnen. Sånt är bra.
Men sånt räcker inte heller.
Jag vaknade innan drömmen fått ett adekvat slut, enligt den dramatiska kurvan. Men jag vet nog hur det hade sett ut, ändå.
No comments:
Post a Comment