Inatt när jag kom hem, skrev jag världens längsta och förbjudnaste dikt. Lång i mina mått mätt, och förbjuden för att den var precis sådär utlämnande och töntigt romantisk som man inte får vara nu för tiden. Inte smaklös eller kitchig, bara sådär... svag.
Den ligger fortfarande öppen på skrivbordet och jag kommer nog inte ta bort den på ett tag. Kanske bygga på. Vi får se hur jag blir.
Lyxar just nu lös på Rick Ross och risotto gjord av
ris,
burkmusslor,
parmesan.
Wow.
Imorn blir det dock göttigt på riktigt, för då kommer Vee.
Hon är ju så jävla wow!
No comments:
Post a Comment