Vale hija?

Jaha, här sitter man då, med blodröda naglar och ett ansikte som beter sig som det brukar bete sig när jag är bakfull. Dvs. att munnen drar ihop sig och jag får "sockerdricka" runt ögonen... No se q me pasa... Kaffet? Boredom? Kiwiöverdos?
Amel har dunkats ut genom högtalarna sedan jag, hunda-blöt och med grava fotsmärtor, stapplade över hemmets tröskel vid tretiden. Och har ni hört på maken, hon har varit uppe sedan åtta i morse! Jo, för vi hade klass idag. Härlig lördagsklass klockan 10.15. Men usch, det var en dålig ironisering, för coño va härlig den var! And just like my Ling, I slaughtered that thing!
Blev dock lite otippat förbannad i slutet av andra klassen, för att den allmänt dryga jänkaren tagit min plats på bästa golv-spot:en, och för att hon vägrade hålla takten. Det finns inget som kan irritera så mycket som kollektiv bestraffning, vilket i detta fall handlade om att göra om samma zapateado en miljard gånger, för att folk som inte borde syssla med flamenco fått för sig att besöka exakthetens drottning Juana Amaya. Ilskan?! GUD. Det kan också ha berott något på att jag började bli hungrig igen. Jag äter för tillfället upp min kylskåpsegendom innan hemresan. Men nu är det lika tomt som om mitt plan skulle lyfta imorn bitti. Eko..oh..oh..
Jag har i ca en vecka grubblat på hur jag ska göra för att limitera mitt bagage till 20 kg. Speciellt med julklapparna jag inhandlat. Jag får plocka med mina favoritsaker helt enkelt. Svart polo, svart kofta, svarta byxor, svart mössa, puta-platforms och mina nya stövlar. Sen svängde jag in på kvarterschinon på vägen hem och inhandlade små plastflaskor att använda som reseförpackningar. Man får inte va slö, för då blir man dö.
Kylan fortsätter slita oss sevillabor i stycken. Det är då man värmer sig med tanken på Ikeas stundande luciamiddag, zips från Sangre de toro och Lauras nya och nu stående invitationsreplik; -Do you want the number to my cunt? (urspr. en följdfråga till en pengadeal oss emellan. Ni förstår säkerligen vad jag egentligen var ute efter).

Ja, så jag väntar in min vittvätt och ett uppehåll av mina läppars förunderliga kontraktioner, så jag kan get myself together och kanske gå ut en stund. Sista andalusiska lördagen på ett tag ändå.
En hälsning till alla mina kakor overseas (där nu även Thea ingår. Hon lämnade mig för Peru. Tillfälligt, men jeeezz, hur tänkte hon??).

Tack gud för mamma, pappa, choklad, blodrött nagellack, Juana och diskmaskinen.
I´m out.