Hon springer där bland stenar och grässtrån
som alla vill henne gott.
De njuter av hennes fullkomlighet, och längtar efter de storverk hon ska komma att uträtta.
De små fötter som bär hennes nyfikna lekar
är täckta av mjuk sand och kärlek.
Hon behöver inte se sig om.
Men plötsligt är alla blickar stumma
och kroppar, för evigt dövade,
målar över hennes storverk i svart.
Allt har gått sönder
hon vet inte varför
Och hon springer
och vad hon än gör, vår dotter
får hon inte se sig om.
För hon är vår, hon är din.
Hon är barnet som av de som kallar sig visa
- istället för sand
täcks med vita köttätare
och sanningar om död.
Och vi, vi spottar aldrig mer i ansiktet,
torkar diskret av läpparna
och skriver veckans inköpslista.
Vår brända dotter springer.
Skrik hennes skrik!
No comments:
Post a Comment