Jistanes vad man skulle kunna skriva om mycket om man bara fångade the moment lite oftare. I ett sunkigt litet skrivblock till exempel. Har blivit min idé till livspartner no2 (tillsammans med kameran... lord, am I turning into my dad, a journalist?). Att alltid vandra livet igenom med ett block att skriva ner min skit i, min skit och mitt guld. Jag är nog nostalgikens drottning ändå.
Jag har nu snart jobbat färdigt min vecka som sliterska, för mer intensivt än såhär kan det knappast bli, även om jag kommer fortsätta att vara ms. Atyourservice fram till min avresa. Den är alltså bokad och jag kan le, trots att jag är en tazmanian maniac som tappat fart i snurren. För snart är jag tillbaka där jag ska vara.
Ikväll, när jag avslutat dagens 13-timmars arbetspass, ska jag tappa upp ett bad, tända ljus och lyssna på nån kladdig musik. Drömma om andra "kvinnliga" saker jag skulle göra om jag hade pavos i plånkan. Skulle fixa väärsta långa naglarna, rulla upp håret på sånna där spolar och gå på livsomvändande yogapass.
Cucu, min Michelangelo, bia inja - detta blir en smash hit ingen vill missa!
Och slutligen, och viktigast - Tankarna, empatin och ilskan. Håll er uppdaterade om vad som egentligen händer i Palestina och vad dess folk får utstå. Se er egna familj i situationen och försök handla därefter. Det är iaf mitt mål.
Ciao
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment