Livet som strö-ren

The royal ruby frånvarande så länge, who would have thought?!

Har haft en fantastisk tid med Kajsa hos mig och saknar henne redan. Nu befinner hon sig troligtvis på någon vacker strand i Tarifa, med gitarren och en brownieglass. Oye, con pimiento por favor!
Ska inte ens försöka ge mig på att berätta om allt vi har gjort under dessa två veckor, men stapla lite kortfattat är jag ju rätt bra på. Vi har bl.a;
Snackat skit, filmat, fotat, hängt ut med Mauro, den märkliga genovesaren man liksom inte kan...sätta fingret på (hah), vi har åkt turistbuss, varit på flamencoföreställningar och peñor, suttit i parker, druckit rioja, ätit gott, haft frying time på taket, studsat på Jackson, promenerat, upplevt och fastnat i semana santa-processioner. Men framför allt har vi haft jävligt roligt.

Nu har jag rensat upp efter mitt och K:s njuta slapparliv och rummet doftar återigen KH7 och cocosrökelse.
Har en hel del att ta tag i nu och jag måste lära mig att beta av. Det är det här med att bena ut och prioritera, greppa tag och bara få det gjort.
Idag har jag hängt med Laurita, ätit lunch med Mauro och hans mamma och därefter varit på en buddistisk sammankomst med desamma ute i nån förort. (Jo, det är sant).
Nu är jag hos Lilia och lånar lite internet för diverse intresseanmälningar, avskrivningsbrev o dyl. Hennes roomies kollar på spanskdubbade Dreamgirls och jag ska snart bege mig hem på pastafull mage. En helitaliensk matfest denna söndag.

Hur som, jag lever annars rätt snålt nu och kanske finns det en mening med att min boendesituation är som den är. För jag tror inte att nån skulle ha så kul med mig här för tillfället. Och jag behöver komma tillbaka in i min ”ensamhet” för att reda upp lite i mitt kommande liv.
Ser fram emot att pappa ska komma i slutet av maj och att börja använda mina nya flamencoskor.

Så, kind of back in biz. Och jå tåår den gomman.
Hörs då!

En strö-ren

Have no amor for the perros

Jag har ett nytt satsningsförslag till regeringen; Uppfostringsutbildning till hundägare, om så under tvång. Antingen det eller husdjursförbud. Brevid mig på Café Ciudad sitter två kvinnor varav den ena blir huggen i armbådengång på gång av sin hund, och hon ger inte minsta tecken på respons. Här på Alameda springer hundarna ofta lösa hur som helst, när som helst och beter sig som sina förfäder. Frihetsideologin i all sin ära, men jag vill inte ha en blöt och gnyende schäfer under mitt barbord en pumps-fredag.

Kajsa ringde för en femma sen och berättade att hon sätter sig på Sevillabussen klockan fem. Lite senare än jag beräknat, men det ger mig bara extra tid att kolla upp fler flamencoskoaffärer. Var tydligen lite knepigare än vad jag trott att få det vill ha och behöver. På Menkes som jag spanade in igår fanns ett par sketasnygga svarta, cubano-klackade, men självklart var de en halv storlek för stora. Har alltså inte fått större fötter som jag anat på senaste, utan minskat en halva till 37,5..
Hur som helst ska det ju bli en härlig blast att få Kajsa hit och jag har redan planerat var vi ska gå ut å käka ikväll.
Nu ska jag avsluta min passionsfruktssmoothie och göra nåt av dagen. Dela ut cv:n och annat kul.
Layta´s!

Plus ett gammalt PS

Från min B-day

Måndags-eggi 2

10.30
Igår gjorde jag en visit på mitt ex-jobb för att hämta upp mina nycklar jag glömt där i min sortí i lördags. Alla var givetvis hur snälla som helst mot mig, eller rättare sagt, mannen som varit ett asshole mot mig, och den uppstressade tjejen jag jobbade med under min sista dag, var inte där. Och alla andra var faktiskt fantastiskt fina. Inklusive chefen, som dock tar det där lite för långt ibland... Men hey, I´m outta there! Hur som helst ville de alla att jag skulle komma förbi ofta och hälsa på, och jag fick diverse förstående blickar och ord angående mitt skäl till att hoppa av tåget. Alltså då inte bara på grund av mina egna diskapaciteter.
En avskedsdrink och 40 kindpussar senare promenerade jag raskt hemåt för att möta upp Moy och Maria på Habenilla på Alamedan. Drog upp tempot lite extra där jag crossade mellan kostymklädda och ”nyröstade” kyrkobesökare för att försöka smälta ner paellan jag och Åsa delat på tidigare på plaza Terceros. Min första och väldigt billiga och goda paella!

Lyssnar på Goldfrapp och njuter av deras sköna, okrävande men vackra och ibland lite beatlesliknande musik. Moy tillhandahåller mig ständigt med nytt material. Jag har nu förstått varför jag knappt lyssnar på musiken jag har på min dator längre. Trots att hälften antagligen skulle ligga på min ”bästa musiken ever”-lista så är jag less på den och saknar upplevelsen av ny musik med text jag INTE kan. För jag är ändå en jävel på låttexter av nåt skäl, och ärligt talat försvinner väldig mycket av det magiska efter ett tags mednynnande.
Så skicka mer än gärna nånting du blir varm i magen av, som du anar att jag kanske inte fått uppleva än.

(Grattis Zapatero och PSOE, you keep on going!)

21.30
Just hemkommen från en skön IKEA-tripp med njutaste chicksen ever. Maria, en frodig och underbart snäll tjej med kolsvart Robyn-page jag lärt känna via Moy, och Christina, en rökande och hypervacker soulsångerska jag nu lär känna via Maria. Båda lika starka i konturerna, fast på helt olika sätt. Vi åt en massa IKEA-mat och promenixade runt. Jag köpte lite förvarningsgrejer till mitt rum, nya knivar till köket, ett täcke, ett överkast, en stor mugg till mitt morgonkaffe/kvällste, lingonsylt, knäckebröd, fläderblomssaft och Annas fullkornspepparkakor. Mmmuuymmuy contento.
Idag hade jag nog den mest fysiskt tuffa klassen hittills. Förutom att jag kände av konstiga sammandragningar på baksidan av ena låret, som jag till en början försökte ta hänsyn till, jobbade jag som ett djur och körde på fullt ut i allt jag kunde. Det hade tillkommit två nya till gruppen och därför la vi inte på så mycket mer material utan körde mest igenom det vi redan gjort, om och om och om igen. FAN va tungt det var, och FAN va jag älskar det.

Måndags-eggi 1

The grass is greener on the other side. I´ve told some people, now they know it.

Just nu har jag ett ägg, en påse med 5 små kvarlämnade picos integral och två burkar tonfisk att äta.
Men vatten kan faktiskt vara ganska mättande och mina burkvitaminer är inte slut än.
Förbannat less är jag också på att inte ha internet hemma. Kostar mig mycket mer att behöva betala tjugo spänn om dagen för att kunna sitta på nåt café å surfa runt, och utan tvekan skulle det där instanetfolket behöva en laddad höger och lite serviceminding så de kunde ge mig det där erbjudandet de redan vunnit en massa kunder på. Åh, spaniards.
Jag har för övrigt lyckats låta naglarna växa sig rätt långa och det är jag sjukt stolt över. Men sen ska de ju underhållas å grejer, fasen som att ha 10 små kiddon. Jag är dessutom en hönsmamma som helst skulle vilja skydda de små liven innanför plasthandskar hela dagen...men de måste ju lära sig att hålla sig starka i alla väder.

Mode Selector
Goldfrapp
Braza - ”Son du Braza”
Nancy Sinatras ”Bang bang” och Mozarts ”Lacrimosa”

Att läsa texter folk skriver om sina husdjur tycker jag är det tråkigaste som går att göra, och gör det därför heller aldrig. Men den här katten vi har alltså... Hon äter plast (och för övrigt allt annat man skulle gissa kan va gött mos för en gris), tuggar av elsladdar, äter bara mat om man står bakom henne och hundraprocentigt fokuserar på hennes måltid.. Just nu slickar hon på min dator.
Keta, Quetíta, Ketiiii, Chiqiya, och enligt Moy ”muy chica!”. Konstiga barn har också många namn.

Andra roliga saker:
*Jag dricker alltid morgonkaffe, sover med svart reseögonbindel, filar fötterna och löser sudoku och är alltid allmänt tantigt småfrusen. Hoppfull framtid för tjugoettåringen.
*Moises ska eventuellt komma till Stockholm nån vecka när jag är där i sommar.
*De renoverar ett hus utanför mitt fönster och i och med att det är Spanien jag befinner mig i så kommer det antagligen aldrig bli klart. Hej grävmaskin och überfalsk byggarbetarsång 08.00, cada día, hasta Junio.
*Mamma har för ett tag sen ringt till Judiska föreningen i Stockholm och förklarat att ”nej, det är inte min dotter som ska betala en räkning till er på 849 kronor”.
*Jag har väldigt roligt åt Åsa när hon är lite på kanelen och peppad på att para ihop mig med folk. ”Ja, och sen sa han; vilka stora....örhängen hon har, I like. Vad säger du?”. Hah.
*Semana santa. Ska bli spännande, men mest sjukt, som jag har förstått det av de som upplevt spektaklet tidigare. Att stå mitt emot sitt hus och inte kunna ta sig de fyra metrarna fram till porten på över tre timmar ska bli en upplevelse. Ibland undrar jag också hur det känns för de svarta amerikaner som kommer hit då, och omges av tusentals kopior av Ku Klux Klan:are.
*Har infört som vana att aldrig duscha och tvätta håret samtidigt. Av nåt skäl känns det mycket bättre och jag är väldigt nöjd med denna idé.
*Jag är just nu i stor sorg efter att ha plöjt igenom 6 diskar av Moys samling av serien ”Queer as folk”. Kanske inte direkt handlar om mitt liv, men fan så bra den är....var.. whuä.
*Kom för några dagar på att jag och mamma ju ska åka till Rom i höst.
*Pappa skickade nyligen en bild från hans fönster som visar dagsläget och vädret i Umeå nu. Det var väldigt roligt tycker jag.
*Jag har ett onaturligt sug efter att gå på fotbollsmatch, eller att i alla fall kolla på en med ett gäng entusiaster. Senast igår fick Åsa bokstavligen slita mig iväg från att inte fastna på vår kvarterspub som var packad med högljudda men högst fokuserade bétizsupporters. Trots min extrema hunger och att jag den antagligen redan var inne på andra halvlek.
Så är du en fotbollsgillande person som lyssnar på hiphop (eller annan musik med icke-spanska texter) och inte är äldre än trettio härliga jordsnurr; ring mig! ..eller hitta mig bara.

Tengo la camisa negra?

El día que signifíca democracia.

Idag är det val här i Spanien. Jag läser el País söndagsbilaga och impregneras än mer av hur otroligt det är, faktumet att spanjorerna bara haft möjlighet till detta sedan 1977, då tiden under Franco kom till sitt slut. Det är svårt att greppa hur nära i tiden detta var.
I fredags mötte jag upp Therese och hennes kompis Camilla här på Alameda för ett glas Rioja, och då kom detta på tal. Tydligen finns det fler än ett skäl (som jag skulle kalla lathet) till att nästan alla större byggnationer alltid fördröjs eller omplaneras; Massgravar. De finns överallt. En bit utanför Malaga har man stött på 200 oidentifierbara kroppar där tanken var att man skulle göra en parkering. Många av dem säkerligen försvunna föräldrar och mor-och farfäder/-mödrar. Ett annat exempel på efterlämningar som ingen haft vetskap om är de arabiska massgravar man hittat under la Giralda (katedralen här mitt i Sevilla, som under morernas styre var en muslimsk moské). Tanken var att man skulle göra en tunnelbaneutgrävning, men så fort spadarna sattes i marken stötte de på en jättesamling döda kroppar och nu finns istället en futtig spårvagnslinje ovan jord.
Camilla hade även en fin anekdot om en flicka som hittat skelettrester i sin sandlåda...

Nog om detta.
Mitt liv är verkligen en berg-och dalbana. Och på senaste har jag varken haft tid eller ork att sätta mig och datorisera. Har hunnit få tre jobberbjdanden, tackat ja till ett, jobbat arslet av mig, insett att det jobbet varit helt fel av en hel bunt skäl, slutat och är nu på, ja...ruta ett? (noll känns fan för negativt). Men hellre leva på vatten och bröd den här veckan och fixa mig nåt mer regelbundet, något jag klarar av.
Det som ändå gör mig lycklig är dansen. Jag är så glad och nöjd och nykär. Ett tag trodde jag faktiskt att den kärleksrelationen var avslutad, men nu har vi det så fint ihop igen, flamencon och jag.
Imorgon ska vi investera i ett par nya skor tillsammans.

Sitter hemma och lyssnar på ”Locuro” med Elbicho. Kläderna hänger på tork på taket, jag ska städa toaletten och mitt rum, hämta mina nycklar på ex-jobbet, och sen ska jag ta en lång varm dusch och tvaga mig ur alla gamla våndor. Rensa ur bland mina egna skelett.

Nytt nytt, hej och hå.

PS 1. Mamma, vi glömde bort att ens nämna internationella kvinnodagen igår!
PS 2. Bella, du får ju ringa hem till Italien och be dina landsmän lugna sig med flirtandet.
PS 3. Kajsa, ring mig, jag glömde skriva eye-makeupremover från H&M på min inköpslista från Sverige!
PS 4. Till dig som känner dig bortglömd; förlåt. Let me know and smack me up.

Tiddelidoo.

Idag har jag dansat. FAN va jag har dansat.
Första klassen hos Juana och jag är ett lyckligt barn. (Dock har hon skadat sig och överlåter klassen till sin minikompisa till dotter, Nazareth. Men hon har lovat att va stampklar på torsdag).
Men ringrostig är jag och dessutom måste jag köpa nya skor. Verkligen, tror halva balansen försvinner på mina höga klackhöjder. Men jag är nöjd, trots att jag får lägga ut denna stora summa, och känner att nivån är precis där den ska ligga. Jag fattar och hänger med, men får kämpa och fokusera av guds nåde.

Pratade just med min älskade Anna över skype (praise the lord for this thing!) och känner mig nu om möjligt ännu gladare.
Hmm, vad kan jag mer tillägga?.. Är överpeppad på Kajsas ankomst nästa tisdag, ska gå hem nu och planera lite roliga grejer att hitta på då. Kanske ska vi åka tillsammans med Therese och hennes bror till Granada, efter första Sevillatiden.
Nu måste jag skriva en lista på grejer Kajsa ska ta med sig från Svealand. Linfrö, hårfärg, lakan..

På återläsning!

Spices

Jag är idag hemkommen från ett dygns vistelse i Jerez (de la Frontera). Staden jag besökte 2006 med mamma för att insupa en massa bra flamenco. Den här gången handlade det om samma sak, dock bara genom att titta på Eva Yerbabuenas föreställning Santo y seña. Egentligen är jag, som jag sa till Moy när jag kom hem, "sin palabras" (utan ord), men ett ord dök upp när jag satt där på första raden på Teatro Villamarta; Sanning. Det här är så sant.
Mer än så har jag nog inte att säga om det. Förutom att själva föreställningen var fruktansvärt vacker. Men nåt långt utlägg om hur den såg ut eller försök till recension tänker jag inte ge mig på. Att gå in, och njuta av flamencon är mitt nya motto.

Befann mig åter i Sevilla, som plötsligt kändes jättestort, vid ett-tiden. Promenixade hem (och tänk, jag hittar vägen utan att behöva klura det minsta!) mötte Moy som stod på vår patio och rensade lite bland våra stackars plantor som står nedanför köksfönstret. Satte därefter på mig mina svikar-real madrid-shorts o gick upp på taket för lite kroppsfritering. Snackade lite i telefonen med mamma, chillade, lyssnade på Damian Marley.
efter det väntade lite hemgjord gazpacho (Moy är ju min fru, hah) och dusch med balladsång.
Nu sitter jag här på Utopía med min zumo mediterráneo och inväntar väl mest morgondagen då jag äntligen äntligen börjar dansa.
Jobb verkar jag ha fått också.
Yerbas till mig alltså, och förhoppningsvis lite till er alla.
Hey!