Spices

Jag är idag hemkommen från ett dygns vistelse i Jerez (de la Frontera). Staden jag besökte 2006 med mamma för att insupa en massa bra flamenco. Den här gången handlade det om samma sak, dock bara genom att titta på Eva Yerbabuenas föreställning Santo y seña. Egentligen är jag, som jag sa till Moy när jag kom hem, "sin palabras" (utan ord), men ett ord dök upp när jag satt där på första raden på Teatro Villamarta; Sanning. Det här är så sant.
Mer än så har jag nog inte att säga om det. Förutom att själva föreställningen var fruktansvärt vacker. Men nåt långt utlägg om hur den såg ut eller försök till recension tänker jag inte ge mig på. Att gå in, och njuta av flamencon är mitt nya motto.

Befann mig åter i Sevilla, som plötsligt kändes jättestort, vid ett-tiden. Promenixade hem (och tänk, jag hittar vägen utan att behöva klura det minsta!) mötte Moy som stod på vår patio och rensade lite bland våra stackars plantor som står nedanför köksfönstret. Satte därefter på mig mina svikar-real madrid-shorts o gick upp på taket för lite kroppsfritering. Snackade lite i telefonen med mamma, chillade, lyssnade på Damian Marley.
efter det väntade lite hemgjord gazpacho (Moy är ju min fru, hah) och dusch med balladsång.
Nu sitter jag här på Utopía med min zumo mediterráneo och inväntar väl mest morgondagen då jag äntligen äntligen börjar dansa.
Jobb verkar jag ha fått också.
Yerbas till mig alltså, och förhoppningsvis lite till er alla.
Hey!