Rubia Ruby Rubin

I love to chill, got a chill to love.

Chords - Wrap your chop

Nu ska jag bli (om möjligt) ännu blondare. Men bara i håret... hoppas jag.

Francés

Jaa, näe.. jag kunde inte hålla mig. Från att skriva för många inlägg menar jag... Verkar ungefär lika omöjligt som det är för mig att äta för lite frukost. Igår exempelvis, tände jag mitt stora blockljus och under hemskt trevliga omständigheter gick jag och Moy lös på kaffe, tostada, tomater, yohgurt+müsli, banan, äggröra, kiwi, ost, apelsiner och vindruvor. Jag gäspade sen in i andra halvan av dansklassen, och ja... om vi säger såhär, det var inte svårt att hitta tyngdpunkten i kroppen.

Imorgon ska jag på festiviteter. Känns som att vara halvvägs hemma, att i förväg bli inbjuden till hemmafest. Det är liksom inte the normal deal här. Men fint. Det som också bidrar till lördags (eller ska vi säga söndags)-glädjen är att jag ska få groova på en så kallad RIKTIG klubb. Hitta hem hitta hem!

Och så drömmer jag om att gifta mig. Med Steve Madden. Eller med några av hans skor, spelar ingen roll. Him, or him, him, him or him. Fast med Stevie själv håller man ju dörrarna öppna, så att säga.

Annars dricker jag litervis med citronvatten och underhåller mig med tanken på den nyskapade planen att ta med Francisco på dragshow. Jag tror inte att nånting (med undantag för mina nattliga samtal med Tj) att något skulle få mig att garva så hårt.

Här är en fin person jag ofta fikar sönder café de Indias med. Hejdå.

Rush hour central

Det finns inte hur fin denna dagen varit. Och hur pånyttfödd jag känner mig från gårdagens minst sagt depressiva slut.
Har dansat tills hjärtat var på väg att bulta sig rakt ut ur bröstkorgen. Och jag gjorde det förbannat bra dessutom. Är så massivt stuffad med glädje från alla håll. Morgonens samtal med mamma, pappa och Laura var som att dricka vatten ur la Lourdes. Och jag har kunnat tänka klart. Och jag har kunnat uttrycka mig. Och jag har kunnat se mig själv lite klarare. Haft lite inre samtal som det heter.
Men en ska veta att det inte är lätt att vara öppen när man redan känner sig som en sinnesförvirrad jesus på korset.
Och de här hålen. Man kan fylla dom, man kan det. Men man ska inte stressa. Glömmandet och förbiseendet kommer aldrig bli min melodi, men att inte skynda i slutsatserna kan fortfarande arbetas på. Och erfarenheterna får vi alla, men det gäller att se hur man använder dem, just för att man inte ska lägga krokben för sig själv.
"Dont run. Stay here. Look yourself into the eye." sa hon.
Och jag är en sentimental romantiker, och det är okej. Och jag får ta tid på mig. Bara tillåtelsen kommer från mig själv. Brilla el sol, como brilla tu mirada cuando lo veas.


(Ps. Fan va mitt liv är som att hoppa mellan I heard you want to be cunty med Jay Karan och Debussy´s Claire de lune. What a life interpreter, mr. iTunes.)

Dontleaveheralonewiththebaklava

En person vantar pa mig pa Piola kl 17 sharp imorgon sondag. En svensk person med ett spanskt nummer. Skumma forvantningar tycker jag. Helst nar sms:et inte ens inneholl ett bovelens fragetecken, utan istallet var utformat som nat slags pastaende.... Kan ju du glommeliglomma att jag installer mig efter sanna manér. Fast overraskningar ar ju lite haftigt. I alla fall om de inte ar eftergifter av Mezcalintag. (Jag vet allt om Mezcalintagseftergifter).
Minst tre timmar kvar av ensamhet i Babas hem...inte ens en enda irlandare syns till. Jag far val satta mig framfor den stora spegeln och doda tid med att fascineras lite till over att jag har ju herremingud snedbena. Och sa kan man ju alltid lyssna pa varmeelementet (ahh jag kanner mig som hemma har, med te och 38 plusgradigt sovrum. Hemma som hos Jou alltsa. Lyckan!) och dess harliga sus. Vore finare att somna till en live-soleá och en klapp pa kinden, men det finns det annan tid for. Hoppas jag.
Och sa saknar jag mina foraldrar. Jag ar lite emlig ikvall ser ni. Det gar over. "Doden doden" som Astrid Lindgren brukade saga.

Much looove to tha people, och till mig; dagens cabeza danés.
Tja

Nog de beste

Från och med nu ska jag alltid lyssna på Jack Johnsons "Banana Pancakes" när jag vaknar, på Marvin Gayes "Let´s get it on" när jag duschar, och vill jag bara känna mig sådär härligt latino-sentimental ska jag framöver alltid se till att ha Javiér Álvarez till hands med sin "Por que te vas". (Grinandet delar jag med Quarttango när de spelar "Sueño de mar").

Jag har köpt ost och är lycklig. Har även en kalender fylld med berg och högar av roliga påhitt jag ska hitta på.

Puss säger jag och Titi

Ja, åsså somnar man till denna Amosbiten

Odödlighet

Jag äter pepparkakor i sängen. Det är smulor överallt och i världen finns det krig, men det gör inget för jag äter pepparkakor i min säng i Sevilla och allt annat kan skita ner sig.

"Tänk på barnen i Afrikat"

Det har blivit så mycket mat på senaste tiden. Mat och baklava. Te, vattenpipa, mer te. En hel del högklackat och nån glass men... mest mat bara.

Massa hejja hejja på mjuk huds sövande i los Remedios. 
Hundra tavalodet mabarak´s på Bella som börjat på nytt år och miljarder med props till den som vill göra mitt nyår till ett sprakande event.
Belönad blir även den som kan reda ut vad jag vill med att åka till Granada den 6e december.

Imorgon börjar jag dagen med svenne/spanjack-frukost med Karin. Det ska bli spännande att kliva upp 9.30, sjukt spännande. Hur som ska jag först avsluta detta dygn med sista delen av Sophie´s choice, med världens kanske bästa aktris genom alla tider; Meryl Streep.

Khodafez för nu

Two great lads and a tapa

Guada view

Toscana stylee at Olga´s

Sunday in Sev

Esperandote

not the driver, still my mr. Cab

Det är mina grabbar det
Det är mitt ris det

My hood by night

Bara så

Att lyssna sönder

Top notch

Det är bra nu. Det är paradis nu.
Det är underbara människor, konst och mycket cariñoso.

Det är klart å betart, och det är 19-gradig vinter.

Paco, min roomie är grym. Igår hade vi vår första middag tillsammans, inplanerad sedan nästan en vecka tillbaka. Jag gjorde en pasta och han korkade upp både vin och champagne. Bjöd på oliver och choklad och drog en massa sköna och oväntade kommentarer. . Så kollade vi på filmen om Camarón och sen preppade jag mig för lite nattligt uthäng - promenad och yek do.
Saknar bara Thea lite. Vi brukar inte va utan varandra såhär många minuter i sträck.

Kanske ses vi svennar också mot slutet av nästa månad.
Nu piper det från micron där jag värmt upp gårdagens succé. MAOM

Cabrona, men en lycklig sådan.
Puss

Aire

Med hjärtliga gratulationer till mig själv.
Och tusen av de godaste tankarna till min mamma.


Le le, pon pon

Welcome to Sevilla, we can do it your way... But don't get crazy!

Igår morse när jag skulle maila mitt cv till mig själv, hade internet fått eget liv, som så ofta innan lunchtid, här på Becquer. Givetvis när jag hade förbannat bråttom, vilket resulterade i ett omkastande av mitt schema och en härlig reminder av ett magsårsliknande innanmäte. Eller ok, den reaktionen kom först när jag upptäckte att telefonen inte fungerar, dvs. att den kniper käft när man lyfter på luren och avger konstiga tutkombinationer när man försöker slå nummer....som t.ex. till Swedbank (brinn banksatan, brinn) där mina pengar ligger på fel konto. Det ska tydligen ta några dagar innan telefonen är igång. Här betyder det oftast några månader. Och jag har bråttom!!

Tur att det finns bra människor som Thea, som lånar mig sitt telefonkort, som säger fina saker, och som är bäst. Eller som Paco, som erbjuder mig skjuts till hans väninna som är massös när jag har ont i skulderbladet, som säger att han ska hjälpa mig med jobb (he's inside the junta andalucia yeah) och som bjuder mig på juice på morgonen och säger "chilla med pengastressen". Eller Juana som ger mig all denna inspiration och glädje, och som även hon säger saker det börjar växa rosor i hjärtat av.

Har återigen bevisat mig the royal queen of breakfasts. Kanelkaffe är min nya lover, he does me so well.
Ikväll ska jag, förutom 10000000000 andra saker, hälsa salam på min nya berenshkokare.

- Mami, du är grym!
- Camilla, grattis!
- Pengar, älska mig!

gör din egen radio

och man kan gilla

A casarse!

Manuel fyllde år i fredags, så vi bakade äppelkaka till honom, och plockade fram en alldeles oöppnad vaniljsås från IKEA. Och så fick han ett glas rom o cola. Fint.
Efter att ha bevittnat ett massa både artificiellt och levande blodflödande på Jackson vände vi tillbaka, since we all are poor and very random bastards som inte kan betala inträdet på Malandar, och lät Rawu leka charader i vardagsrummet.
Jag blev kvar i ronda de capuchinos till 23 nästföljande dag. Det blev chokladglass, samba, flottiga spanska grytor och massage (varav det sistnämnda resulterad i att Ale gick ner på sitt skadade knä och friade till mig. Kanske ska unna mig en guldring i julklapp?).

Det är förbajjat kallt i mitt rum men jag är ju förberedd sen min förra vintersession här i stan. Ulltröjor och jag are like thissss. Och eftersom min kniv i skulderbladet försvunnit är jag glad igen. Idag ska jag dela ut mina cv:n till stans alla glasserier (=glassförsäljarställen.Inte så obarmhärtigt glassigt alltså) Man måste ju utnyttja sina skills.

Jag önskar mig en stor halsduk och pretty woman-lackstövlarna. Och ett trevligt besök till jul.

Debussy - Clair de Lune
Jill Scott - Slowly surely
Jay Karan - Bitch you'll gag