Dontleaveheralonewiththebaklava

En person vantar pa mig pa Piola kl 17 sharp imorgon sondag. En svensk person med ett spanskt nummer. Skumma forvantningar tycker jag. Helst nar sms:et inte ens inneholl ett bovelens fragetecken, utan istallet var utformat som nat slags pastaende.... Kan ju du glommeliglomma att jag installer mig efter sanna manér. Fast overraskningar ar ju lite haftigt. I alla fall om de inte ar eftergifter av Mezcalintag. (Jag vet allt om Mezcalintagseftergifter).
Minst tre timmar kvar av ensamhet i Babas hem...inte ens en enda irlandare syns till. Jag far val satta mig framfor den stora spegeln och doda tid med att fascineras lite till over att jag har ju herremingud snedbena. Och sa kan man ju alltid lyssna pa varmeelementet (ahh jag kanner mig som hemma har, med te och 38 plusgradigt sovrum. Hemma som hos Jou alltsa. Lyckan!) och dess harliga sus. Vore finare att somna till en live-soleá och en klapp pa kinden, men det finns det annan tid for. Hoppas jag.
Och sa saknar jag mina foraldrar. Jag ar lite emlig ikvall ser ni. Det gar over. "Doden doden" som Astrid Lindgren brukade saga.

Much looove to tha people, och till mig; dagens cabeza danés.
Tja