Magstyrka

Har just ätit en brakfrukost framför tv:n och sitter nu med en klump i magen från det som det berättas om på nyheterna. (Och från frukosten..).
Spanien är ett land med obehagligt höga siffror av kvinnomisshandel. Igår mördades fyra kvinnor av sina män, det ena fallet vidrigare än det andra. Yuri nämnde detta fenomen för mig innan jag åkte, mer som en skämtgrej, att ”va försiktig nu Rebecca. De spanska snubbarna är fan galna på riktigt, haha”. Jag fick dessutom en liten påminnelse redan på planet till Malaga;

Hur som helst hör man nästan dagligen om nya misshandels/mordfall av kvinnor. På tv, i tidningen.
Och ja, förövaren är nästan alltid en man de kände väl, eller den man de gift sig/valt att leva med. Ofta åker förövarna också fast, då det inte handlar om detaljplanerade lönnmord, utan något som inträffar som en följd av impulsiv ilska. Något dessa män helt enkelt tar sig rätten till.
Saker måste börja hända i världen. Vi måste ställa oss upp, skrika!

Annars är det mest en massa andra politiska debatter som visas på tv just nu, då det om ungefär en vecka är val i Spanien. Zapatero vs. Rajoy. Den tomteliknande Rajoy är en kyrkans man och håller ännu hårt i många av de gamla slitna och alldeles för hårt åtdragna tyglarna, många av dom känns som en direkt kvarleva från tiden under Franco. Hans skrämmande idéer handlar t.ex. om poängsamlande för de som vill flytta in i landet (ju högre utbildning och social status, desto högre poäng och större chans att bli spansk medborgare osv), sänkning av straffåldern till tolv år (ja du läste rätt) och han har väääldigt svårt för det här med homosexualitet.
Kan dock med glädje meddela att det i dagsläget ser rätt ljust ut för señor Skomakare.

Men, än så länge är jag ju inte spansk medborgare, så det jag kan bidra med är kanske att gå med i nästa demonstrationståg. De är ganska vanligt förekommande här. Och jag förstår ju, det finns mycket att slåss mot.

Spelas just nu..

..på C/Correduría 18-20.





Abba gone hispánicaní

Från Café ciudad condal

Idag är det måndag, jag sitter ute och det steker i nacken. Inte ett tillstymelse till moln på himlen och äntligen kan jag hänga upp kläderna på tork uppe på vår azotea (taket).
Jag ska strax ringa till ett café där jag lämnat in mitt cv och bekräfta att jag vill ha jobbet. Det känns vad jag skulle vilja kalla det FETNICE.
Moy kommer hem imorn och jag har bokat biljett till Eva Yerbabuenas föreställning i Jerez den 1:a mars; front row baby. Hur och var jag ska bo där nere blir en senare fråga.
Jag tror att min Sevillaförälskelse kommer krypande snart. Hittills har jag, om jag ska vara ärlig, drömt mig till Madrid (det är nåt med mig och den där staden), men med en stadigare och roligare bas kommer nog det mesta falla på plats och jag ger det tid. Tror jag vill påstå att jag litar på livet.

Snart kommer Kajsa och längre fram ska pappa göra en kortare visit, och detta är ytterligare några roliga pådrivningsmedel att utforska stan lite mer. Ska ex. ta mig till Nerviónområdet i Triana som hittills är helt outforskat för min del. Den moderna, hippa delen av stan med stora shoppingcentrum osv.

Men jag ska ändå i min glädje be att få tala om att jag saknar mina käraste kärlekar där hemma (och där borta) nånting så otroligt mycket. Ni ska veta att jag tänker på er varje dag och att vår gemensamma uppdatering och kontakt känns jätteviktig. Alltid!
Liksom mitt älskade kötthuvud önskar jag också att vi alla kunde bo grannar för evigt, ha ett umgänge utan stressig planering och allt det där. En dag kanske.

Näe, nu ska jag ringa det där jobbsamtalet, och om några timmar bär det av till Juan Polvillos klass för att göra lite kursresearch.
Puss till er alla.


En halvsjaskig video från en annars ack så vacker stad.


Och ett godmorgon från mig och la gata.

JMPR

Stop buggin´me.

Idag har jag kollat lite på ett tvprogram som heter Fama, a bailár. Spanska motsvarigheten till floor filler alltså. Och det är depressivt hur dåliga de är. Dansarna håller för det första ett horribelt lågt snitt, men det som är värst är koreograferna. De sätter fan K-et i kvantitet. Nuff said, spansk tv..

Till mitt förra inlägg fick jag en kommentar av nån anonym spanjor, som vet att jag bor i Alameda (jag hoppas att det beror på bilderna i bloggen), men hur han fått min bloggadress är dessvärre ett mysterium. han kallar sig "niño" och jag har mina misstankar att det kan va den lilla pojken som hängt här på Republic Café samtidigt som jag några gånger. Han är typ tolv, men har säkerligen hackerkapacitet. (Nu ger jag honom en blick men han klickar mest oskyldigt på sitt mac-hacker-tangentbord...I´ll crush ya little boy).
Dessutom är det en person som rör sig här omkring som är en exakt, jag menar exakt, kopia av en viss person ur mitt förflutna. Jag blir lika skärrad varje gång. Otyg i luften, haha.

Almudena, som är upp över öronen kär i sin nya kille, är aldrig hemma och Moy har legat sjuk hos sin mamma i två dagar; jag har tråkigt. Får aldrig några jävla svar från jobbansökningarna och har inget att göra. Hoppas på att få nån compañera med mig ner till Jerez så jag i alla fall kan få lite extra dansinspiration från festivalen där.
Blir inte det av siktar jag fan in mig på att dra ner till Malaga å möta upp Kajsa som kommer den 11:e (!!!). Kanske kan man möta upp en annan peep samtidigt och kanske kan man då ta sig ett danssteg eller två på nåt clubdansgolv. Äh, nu flummar jag bara.

Nu ska jag kolla på flamencoskor. Peace to the people.

Adam Tensta - 80´s baby

Qué tontería!

Näe, vet du vad, nu vill jag ha ett jobb.
Nu har tiden för slappande njutning, bekvämlighet och ”lära känna omgivningen” tagit slut. Eller jag tar i alla fall semester från det. Helggöra är vad det är.
Imorgon är en ny dag och jag ska vakna klockan nio, duscha, ta på mig mina tjockaste sockar, äta min härliga, nyttiga frukost med saker jag lyckats leta fram ur diverse mataffärer, packa min handväska och bege mig ut med mina cv:n. Fasligt glad och trevlig ska jag vara dessutom.
Har så lätt att falla in i göra-ingenting-mönster, men icket denna gång, icket!

Jag ser fram emot att komma upp på mornarna, ta mig till ett jobb/en klass, göra det jag ska, åka hem, äta, sova, åka vidare till jobb/ klass, återigen göra det jag ska och sen åka hem och njuta av det.
Upp till kamp emot kvalen, och hitta det du är ämnad för.
Go!

Annars är jag som vanligt och kan inte sluta tänka på detta:
1
2
3
4

Men lyssnar istället på:
Björk - Earth intruders
Beady Belle - Bella
Mala Rodriguez - Volveré
Pharaoe Monch - Trilogy
Maysa Mataroso - Ne me quitte pas
Verne and son - Little boy blue
och Andre 3000 - Paralyzed + Behold a lady

Inte att missa!
And I´m out.

No pasa nada.

Idag skulle jag, Moy och hans polare Concha tagit några flamencosteg, just for fun. Men det hade blivit en miss med danssalen.. Självaste la Farruca var inhyrd där tillsammans med sina elever, inklusive en liten pojke i sexårsåldern som jag insåg att även han antagligen tillhör den stora Farrucofamiljen. En hint var givetvis det på honom nästan midjelånga håret. Så....never mind!

Här har vi dem alltså: Los Farrucos
Och så lillebrorsan (en sån jag såg idag): Carpeta
..och ja....: el pequeño..

Annars har bland annat ägnat dagen åt el mercado de los jueves på Calle Fería, och åt lite gutokonstfotografering, enjoy!;

Jo, faktiskt.

Moy är min hjälte. Återigen.
Killen gjorde min födelsedag underbar. Jag har inte skrattat så mycket på åratal!...(eller sen jag pratade med Bella sist). "Viva España, viva".



Idag hämtade jag ett paket på posten som mamma skickat.
På vägen passerade jag flertalet vägarbeten och construction workers. Nu tänker jag inte lägga ut det här som nåt slags skrytinlägg, inte alls, jag är verkligen inte den enda som kan få höra detta.
Det som fick mig, och alltid får mig att skratta, är alla ljud dessa (ofta olagligt snygga) blåställssnubbar yttrar när någon av "intresse" passerar.
Alltifrån "kss kss" (till katten), "eyy" (till tjejen from the block), smack/puss-ljud, "sshh sshh" (som om de störs av omgivningen), till visslingar som olika typer av fåglar (och jag svär, råkar de va många samtidigt tror du plötsligt att du befinner dig i en regnskog) och givetvis även alla de ord man kan tänka sig....och inte tänka sig. Som att ta genvägen via ett zoo alltså.
Det som också är fascinerande med detta är hur sjukt snabba de är, som om de varit beredda hela dagen. Det är som en inbyggd mekanism, speciellt anpassad för män i det yrket. Lika självklart som att torka svetten i pannan, eller att dra ett bloss på ciggen. Autopilot.

Skulle helst sitta här hela kvällen med mitt kaffe och min rosa kofta som mamma skickat, och bara skriva bara skriva bara skriva.
Men måttfullehet heter det tydligen nu.
Besitos de tu rubia

FC

Det vill säga; Felíz cumpleaños a mi!

Sitter hos Laura och kollar in alla internetgratulationer jag fått. Så roligt att höra från er alla.
Har givetvis överdramatiserat födelsedagsdeppen för det känns ändå bra, det här.
Klart att jag saknar att ha mina nära här men det kunde varit värre, and girls don´t cry.

Har inhandlat en kavaj till min egen ära som jag kommer använda varje dag från och med nu.
Nöjdve.
Ikväll ska jag laga en god middag till mig, Laura och Moy, och så ska jag köpa hem en god rioja. Tocar de grande alltså.

Tack igen för sms:en, mailen och inte minst; telefonsamtalen! Tänk va en röst gör mycket.

Hasta pronto, Rebe

Är det februari?

Jag måste sluta blogga varje dag.
Blir ju ointressant tillslut.
Oh well, liksom jag lovar att sluta med alla dulces imorgon ska jag försöka att va lite mindre frekvent med dagsboksskrivandet. Tror det handlar om att jag fortfarande har en inbillad idé om att jag är på semester och att varje dag är jättehäftig. Hoppas hur som helst inte ni lessnat!

Dagen har bestått av ett uppvaknande kring 11.30 och en kontent känsla av att inte vara sliten efter gårdagen. (Moy och jag gick ut på lite tapas. Det blev croquetas, pizza, vin och chupitos. En riktigt härlig junkmåltid dvs. Sen gick vi vidare till stället jag sitter på nu, Utopía, som tydligen är ett poppis Alameda-hang out på lördagar. Vodka lime och gin and tonic. Tidig födelsedagspresent. 

"Hispánicani!"

Tidigare ikväll tog han hand om mitt halvdeppiga jag (JAG SAKNAR ER!) och fick mig att skratta på sitt fantastiska sätt. Jag är så glad att jag hamnade så rätt).
Efter frukost tog vi oss ner till Guadalquivir för att lapa sol...mm. Februari alltså?

Jag har nu inhandlat del ett av dagstidningen El País´s grymma erbjudande; man köper tidningen tillsammans med en skiva med en flamencolegend, för ja... inga pengar alls. Idag var det Camaron man kammade hem, och på torsdag och fredag är det dags för Paco de Lucia och Estrella Morente. Göttve!

Imorgon blir en fullspäckad dag med allt från social security number-fixande till klassbetalning, övertalningssamtal med internetfolk och jobbsökande. Ska försöka ta mig i säng någorlunda tidigt, ta mig samman och drömma goda drömmar.

Quitíta, som visst är en mysig katt. My bad.

Och förresten, måste bara beklaga att jag inte svarar så ofta på era sms! Svinigt dyrt är det och jag har nu tre ggr i rad lyckats göra av med 100 spänn på två dagar. Men jag använder den här; www.sms.se . En får finna sina vägar. Nu springer jag över till Moy och hans heta Johnny depp-vän för en sängfösarjuice på Alameda.
Söv gött i Sveas fina rike

Salta, loca, salta!

Jag ska börja med att skriva av mig den hemska hemska gårdagen.
Det hela började med att jag fick ett samtal från instanetgubben (chefen för internetuppkopplingen jag så förnöjt tänkt inhandla) där han berättade att villkoren för kontraktet inte alls var så fantastiska som jag fått veta. Inget instanet till Beccs alltså. Coño.

Därefter ringer fransyskan från juicebaren och säger att "tyvärr, vi kan tydligen bara anställa spanska ungdomar nu. Har för många exchange students". Jodér.

Avslutningsvis upptäcker jag att jag klämt sönder mina bästaste solglasögon i väskan. Svårlagat sa Åsa och jag är beredd att tro henne. Mmmmmierrda.


Bueno, jag ska inte göra klagodelen långdragen. Idag har varit en fantastisk dag då jag njutit av mina tröstinköp från H&M och legat på taket i solen i tre timmar. Ätit pasta med min godaste tomatsås, löst sudoku och sjungit powerballader helt ostört medan kläderna torkade på tvättlinan bredvid.
Ikväll skulle jag vilja gå ut å dansa på nån fet klubb. Har inte sett röken av "riktiga" uteställen sen jag kom hit faktiskt. Det är så o-Alamedianskt med discoljus och högklackat.

Allt kommer hur som helst att lösa sig på nåt sätt.
Dessutom, om tre dagar, dvs. den 12:e, fyller jag 21 år. Alltid nåt... kan man ju hoppas.

Estoy contenta

Sitter återigen på ett av Alamedas grymma wifi-caféer. Alltid nice inredning i olika stilar och sköna människor. På denna, Utopia, som ligger 50 meter från min port är det svart och röd möblering och dov belysning. Man sitter i zackosäckar, kuddar eller minisoffor, omgiven av väggar tapetserade med div. rockartister och grupper. Ex:


Idag har jag vandrat runt i sta. Cruz för att dela ut mina CV:n. Hostal efter hostal, det ena poshare än det andra.
Sen gick jag hem för en kort lunchpaus för att sedan möta upp Laura. Gick till H&M och vi båda gick lös..
Men gud slog ett blåmärke i pannan på mig med sitt stora pekfinger. Kortet funkade inte och jag förstod att pengarna låg på fel konto. Kan dra en "Beccs" och välja att ta det som ett tecken från ovan.... eller så snubblar jag dit med huvudet före imorn förmiddag... (För er insatta; vi pratar skrubbsår på knäna!)
"H&M" kommer stå som dödsorsak i allas våra dödsannonser, I´m sure.

Snapshot från Santa Cruz-promenaden

Slutligen hamnade vi äntligen på den omtalade juicebaren dit Laura tyckt att jag ska gå ett bra tag nu. det var precis lika tyst, lugnt och fräscht som hon berättat, och efter att ha snackat med den franska ägarinnan ett tag bad hon mig komma tillbaka på intervju imorn eftermiddag. YES.
Ett helgjobb jag inte tackar nej till.

Nä, nu måste jag trixa med banköverföringar och andra tråkigheter.
Återkommer med ett jätteglatt inlägg snart, för faktiskt, jag mår superbien!

Tjenixen

Mierda!

Helviite så irriterande. Jag började ändå känna mig riktigt peppad på dansandet men nejnej, måste ju få lite bakslag!
Efter klassen igår, som förövrigt kändes ruggigt bra om man jämför med tillståndet dagen innan, gick Juana förbi omklädningsrummet lite kort för att i förbifarten bara säga att "förresten, kursen blir två veckor lång istället för en månad. Men det är lugnt, jag kortar av koreografin, vi hinner."..... Jaha, tänkte vi alla, då får vi väl ta det då och betala för hälften av det redan svindyra kurspriset. "Haha, nono...120 euros".
Alltså, istället för att gå en månad för dubbla priset av vad vilken annan lärare som helst skulle ta, dvs 200 eur istället för 100, så får vi betala 120 för två veckor!.....och just det, sen visste hon inte heller om hon skulle kunna dyka upp tors+fre eftersom hon har föreställning på torsdagen och de alla givetvis ska festa efteråt.

Så! Nu ska jag lägga allt fokus på att söka jobb istället.
Peace out mf.banch.

Börjar inse...

...att det alltid kommer va snudd på omöjligt att få med allt jag upplever och gör i den här bloggen.
I alla fall utan att ge er läskramp.

Men för att iaf göra en liten uppdatering av läget så kan jag berätta att jag nu har flyttat in hos Moises och Almu på C/ Correduría 18. Bajo B.
Det är så fint och fräscht och dom båda är världens absolut snällaste. (Och tålmodigaste, Tía, min spanska!!....).
Men det är fasen kallt inomhus och jag ångrar så gravt att jag inte tog med mina mjukisbrallor och alla de där koftorna. Måste köpa en stufa, ett minielement att ha i mitt rum om jag ska klara nätterna fram till mars.
Vi har även en katt hemma som är fin, men jättekonstig. Jag tycker inte om konstiga katter.

Moises och Åsa på väg till söndagsmarknaden i Cartuja

Mitt nya vardagsrum

Dock har vi inget internet så nörden i mig kastar mig hit till kollektivet med huvudet före, så jag kan njuta av en stunds uppdatering och nätsamtal. Ska skaffa nåt typ av internet snart och sen säga upp det direkt efter de billiga inträdesmånaderna. Det gäller att va smart! (...när man lekt rik i baren, på marknaden, på restaurangen etc.)

Imorgon ska jag ta min andra klass hos Juana och det känns fint. Jag lider nästan av att se mig själv va så "o-flamenco" i kroppen, men ska verkligen vara hängiven mitt beslut om att ta det lugnt på dömandefronten.
Livet tar sig, det gäller bara att kunna se det.

Nydansad. Det är då man skålar i Kás limón.

(Ps. Vet ni hur roligt det är att få brev?)
Puss!