Killen gjorde min födelsedag underbar. Jag har inte skrattat så mycket på åratal!...(eller sen jag pratade med Bella sist). "Viva España, viva".
Idag hämtade jag ett paket på posten som mamma skickat.
På vägen passerade jag flertalet vägarbeten och construction workers. Nu tänker jag inte lägga ut det här som nåt slags skrytinlägg, inte alls, jag är verkligen inte den enda som kan få höra detta.
Det som fick mig, och alltid får mig att skratta, är alla ljud dessa (ofta olagligt snygga) blåställssnubbar yttrar när någon av "intresse" passerar.
Alltifrån "kss kss" (till katten), "eyy" (till tjejen from the block), smack/puss-ljud, "sshh sshh" (som om de störs av omgivningen), till visslingar som olika typer av fåglar (och jag svär, råkar de va många samtidigt tror du plötsligt att du befinner dig i en regnskog) och givetvis även alla de ord man kan tänka sig....och inte tänka sig. Som att ta genvägen via ett zoo alltså.
Det som också är fascinerande med detta är hur sjukt snabba de är, som om de varit beredda hela dagen. Det är som en inbyggd mekanism, speciellt anpassad för män i det yrket. Lika självklart som att torka svetten i pannan, eller att dra ett bloss på ciggen. Autopilot.
Skulle helst sitta här hela kvällen med mitt kaffe och min rosa kofta som mamma skickat, och bara skriva bara skriva bara skriva.
Men måttfullehet heter det tydligen nu.
Besitos de tu rubia
No comments:
Post a Comment