Från Café ciudad condal

Idag är det måndag, jag sitter ute och det steker i nacken. Inte ett tillstymelse till moln på himlen och äntligen kan jag hänga upp kläderna på tork uppe på vår azotea (taket).
Jag ska strax ringa till ett café där jag lämnat in mitt cv och bekräfta att jag vill ha jobbet. Det känns vad jag skulle vilja kalla det FETNICE.
Moy kommer hem imorn och jag har bokat biljett till Eva Yerbabuenas föreställning i Jerez den 1:a mars; front row baby. Hur och var jag ska bo där nere blir en senare fråga.
Jag tror att min Sevillaförälskelse kommer krypande snart. Hittills har jag, om jag ska vara ärlig, drömt mig till Madrid (det är nåt med mig och den där staden), men med en stadigare och roligare bas kommer nog det mesta falla på plats och jag ger det tid. Tror jag vill påstå att jag litar på livet.

Snart kommer Kajsa och längre fram ska pappa göra en kortare visit, och detta är ytterligare några roliga pådrivningsmedel att utforska stan lite mer. Ska ex. ta mig till Nerviónområdet i Triana som hittills är helt outforskat för min del. Den moderna, hippa delen av stan med stora shoppingcentrum osv.

Men jag ska ändå i min glädje be att få tala om att jag saknar mina käraste kärlekar där hemma (och där borta) nånting så otroligt mycket. Ni ska veta att jag tänker på er varje dag och att vår gemensamma uppdatering och kontakt känns jätteviktig. Alltid!
Liksom mitt älskade kötthuvud önskar jag också att vi alla kunde bo grannar för evigt, ha ett umgänge utan stressig planering och allt det där. En dag kanske.

Näe, nu ska jag ringa det där jobbsamtalet, och om några timmar bär det av till Juan Polvillos klass för att göra lite kursresearch.
Puss till er alla.


En halvsjaskig video från en annars ack så vacker stad.


Och ett godmorgon från mig och la gata.